Mitt i sommarvärmen, den 17 juli, läser jag Kenneth Jonsgårdens ledare i Piteå-Tidningen. Jonsgården beskriver hur allt fler lämnar sina lokala politiska uppdrag, eller överväger att göra detsamma. De etablerade partierna har både svårt att rekrytera nya förtroendevalda, och att behålla de man redan har. Detta samtidigt som den lokala politiken är basen för den demokratiska uppbyggnaden av vårt samhälle. Det är i lokalsamhället som de flesta av oss befinner sig. Det är i de nära frågorna och i vardagstillvaron som många upplever politiken.
Jag vill och vågar vara politiker! Jag vill vara med och forma ett Piteå för alla. Jag, som verkar som fritidspolitiker, och som befinner mig i vardagstillvaron.
Vid förra valet så gjorde jag en ”lyckad krysskampanj” vad gäller landstingslistan. Med kryssens hjälp (1 113 stycken) lyckades jag komma upp från sjunde till första plats på listan. Tack vare väljarna. Samtidigt så lyckades jag bli den femte mest kryssade på kommunfullmäktigelistan i Piteå. Detta räckte dock inte till en ordinarie plats eftersom kryssen (291 stycken) inte nådde över spärren (5 procent). Sedan 25 oktober 2011 är jag dock ordinarie ledamot i kommunfullmäktige.
Till årets val är jag placerad som nummer 45 på fullmäktigelistan. Jag vill dock försöka att hamna på ordinarie plats igen och behöver då din hjälp som väljare.
Varför vill jag då vara på en ordinarie plats i kommunfullmäktige? Bland annat för att jag vill vara med och forma framtiden för de unga och de kommande generationerna. Piteå ska vara ett Piteå för alla. Jag brinner särskilt för kulturlivet, föreningslivet, musiken och Piteå summer games.
Att det är en utmaning att vara fritidspolitiker, och att våga fatta beslut i både medgång och motgång kräver mod och engagemang. Jag vill och vågar fortfarande vara politiker.