Jag är kvar, Jalle!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EU är det verktyg som vi i dag har för en inre europeisk marknad. Det är inget bra verktyg, men det är det enda som svenskarna valde att ha i verktygslådan. Jag vill inte påstå att jag är en kunnig byggnadssnickare, men jag vill gärna vara med och granska ritningarna och kostnaderna för det mastodontbygge som EU utgör, till skillnad mot de som bara bygger och bygger och tycker att EU aldrig kan bli stort nog!
Anledningen till att Junilistan överhuvudtaget bildades, var att de stora etablerade partierna systematiskt nonchalerade resultatet från EMU-omröstningen, när de sammanställde sina vallistor inför EU-valet. De placerade endast Ja-och-amen-sägare på valbara platser! Att Junilistan är ett EU-kritiskt parti, har aldrig varit en hemlighet för väljarna. Detta innebär inte att vi är emot ett EU-medlemskap. Junilistan vill dock begränsa samarbetet inom EU till att omfatta regler för den inre marknaden, för gränsöverskridande miljöåtgärder och för kampen mot gränsöverskridande kriminalitet.
Henrikssons andra fråga är egentligen ett påstående, där han anser att jag har lämnat mina socialdemokratiska värderingar, genom att frottera mig med finansmän och direktörer. Men själva poängen med en tvärpolitisk lista, är att den skall innefatta representanter från olika politiska åskådningar! Därför innehåller också vår oktobermanifest varierande förslag, där demokratifrågor, såsom en ny grundlag för decentralisering av besluten, fler lokala och regionala folkomröstningar, offentliga utfrågningar i samband med utnämningar till höga tjänstemannaposter, en kraftig gallring av ämbetsverken, ökad kommunal- och regional självständighet, får stort utrymme.
När Jalle i sitt inlägg påstår att jag har närmat mig högern, väljer han att bland annat att nämna sänkta skatter, men utesluter att säga att dessa vänder sig till låginkomsttagare och barnfamiljer. Han skriver ingenting om att Junilistan vill behålla företag som Vattenfall, LKAB och Sveaskog i statlig ägo och att politiskt ansvar skall utkrävas för deras skötsel.
Vidare vill vi att staten skall ta över en andel av lönekostnaderna för att ge långtidssjuka, invandrare och långtidsarbetslösa en chans till arbete. Junilistan anser att de som lämnar våra fängelser bör få möjligheten att arbeta för vanliga arbetsgivare, med statlig finansiering av deras lön under en längre period, för att underlätta anpassningen till ett liv i frihet.
Detta är förstås ett urval, men den intresserade kan läsa hela manifestet på Junilistans hemsida.
Avslutningsvis vill Jalle Henriksson att jag deklarerar var jag står i dag. Jo, Jalle, det är så att jag har ett ben i Bryssel, ett ben i Strasbourg, mina politiska värderingar i socialdemokratin och mitt hjärta i Piteå!