Ja, till betyg i skolan!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under hela vårt liv sker jämförelser mellan oss människor: I familjen, i syskonskaran, i skolan, i lekgrupper, i arbetslivet och på fritiden. Det sker oftast omedvetet men många gånger helt medvetet. Om en tjänst ska tillsättas, så görs en jämförelse mellan de sökande om vem som är mest lämpad för jobbet. Vem som ska stå i målet eller spela i kedjan i fotbollslaget beror på vem som är mest lämpad till det.
Efter mitt första betyg, skapades i bakhuvudet en medvetenhet att uppfylla de förväntningar som jag själv, mina föräldrar, men även skolan och samhället hade, nämligen att sköta studierna på bästa sätt. Tack vare betygsystemet skapades den morot och piska som behövdes för att uppfylla dessa förväntningar. Betygen blev en måttstock över mina kunskaper som jag med både glädje och besvikelse kunde jämföra med mina klasskamrater.
Hela livet består av med- och motgångar, men det gäller att bli medveten om detta. Det är där som problemet finns idag. Barn och ungdomar är ofta överbeskyddade av föräldrar och samhället. De får hela tiden höra att alla ska vara lika, ingen är bättre eller sämre än andra, och det är väl rätt i sej. Alla har lika värde som människa och individ, men naturlagarna har trots allt sett till att vi som individer har unika starka och svaga sidor. Det är det som är förutsättningen att vi som flockdjur kan leva ihop och fungera, och då kan utveckla vårt samhälle till gagn för oss alla. Oavsett fel och brister har vi alla vår plats där vi kan göra nytta för gruppen. Problemet är inte att vi alla är olika, problemet är hur vi handskas med olikheten. Att "smeta ut" skolbarnen till en jämn grå massa, leder bara till allas vår undergång.
Därför, låt barnen vänja sej vid bedömning och betyg så tidigt som möjligt. Det ska vi göra för att hjälpa dem till en bra start här i livet och stärka dem inför vuxenlivet.