Svar till Sture Åströms debattartikel i Piteå-Tidningen den 26 september.
Sture Åström hör till den minskande skara klimatskeptiker som fortfarande för ut budskapet att växthuseffekten är ett påhitt och att det är andra ”naturliga krafter” som styr klimatets svängningar. Vilka dessa ”naturliga krafter” skulle vara ger han dock inget svar på. Däremot för han vidare en hel del skrönor som på senaste tiden valsat runt i internationell press. En ofta spridd skröna är att klimatforskare har förutspått att Arktis kommer att vara isfritt år 2013. Denna skröna grundar sig på en artikel skriven av professor Wieslaw Maslowski för BBC år 2007.
I verkligheten skrev professorn att Arktis skulle kunna vara isfritt sommaren 2016 ”plus minus tre år”. Alltså någon gång mellan 2013 och 2019. Istäcket över Arktis har minskat dramatiskt sedan 1970-talet. Maslowski var en av de första forskarna som började mäta isvolymen, det vill säga isens tjocklek, i stället för att bara mäta hur stor yta som är istäckt. Därmed var han den förste som upptäckte dramatiken i förändringarna. Sommaren 1979 hade Arktis som lägst 16 855 kubikkilometer is. Sommaren 2012 hade volymen minskat till rekordlåga 3 261 kubikkilometer, en minskning i volym med över 80 procent. Minskningen har inte varit linjär. Vissa enskilda år har volymen ökat. Men den långsiktiga trenden är tydlig och det största tappet har inträffat under 2000-talet. Om Mislowski får rätt i sin profetia får vi se år 2016 eller senast 2019.
På samma sätt förhåller det sig med flera av de andra påståendena som Åström för fram. Havsnivån ökar inte dramatiskt. Men världshaven stiger för närvarande med cirka tre millimeter per år. Vattnet kommer från Grönland och Antarktis plus landglaciärer. Kebnekaise har exempelvis blivit 20 meter lägre på 50 år.
Orkanerna har inte minskat dramatiskt, som Åström påstår. New Orleans, New York, Karibien, Filippinerna, Kina med flera har drabbats tätare och hårdare under 2000-talet av tropiska oväder.
Både torka och översvämningar har blivit vanligare. Okontrollerade skogsbränder har stadigt bränt av allt större arealer per år i länder som USA och Australien. Samtidigt har Pakistan drabbats av några av historiens värsta översvämningar under 2000-talet. Den som tar på sig rollen som klimatförnekare i dag tar också på sig ett stort ansvar mot kommande generationer.
Klimatförnekarnas ståndpunkt är ju oftast att inget behöver göras för att minska utsläpp av växthusgaser eller ställa om produktion och konsumtion i samhället. Är man det minsta osäker på växthusgasernas inverkan på klimatet så är ju en försiktighetsprincip den rimliga hållningen. Detta eftersom några få graders uppvärmning av planeten hotar livsbetingelserna för miljarder människor i framtiden.