Israel lever i osäkerhet
Bengt Hurtig.
Foto: Maria Johansson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med Balfourdeklarationen i bagaget tilldelades (i Versaillefreden) britterna 1919 förvaltningsmandatet för Palestina under Nationernas förbunds överinseende. Mandatet innehöll inga liknande deklarationer för att säkra befolkningsmajoritetens det vill säga palestinaarabernas intressen.
Enligt principen om varje folks rätt till självbestämmande började en del arabiska ledare att kräva en palestinsk stat. Kraven nonchalerades. En lång rad uppror mot britterna och mot de judiska intressena inleddes. Judiska terrorgrupper bildades för att tvinga såväl britter som araber till eftergifter.
Fler och fler började på 30-talet inse att Balfourdeklarationen var ett misstag och förslag väcktes om en delning av Palestina i en arabisk och en judisk del. I februari 1947 kungjorde britterna att de skulle avsluta mandatet den 15 maj 1948. Den 29 november 1947 röstade FN:s generalförsamling om delning av Palestina mot arabstaternas vilja. 32 procent judar skulle få 56 procent av landytan medan 62 procent araber skulle få 44 procent. Än en gång kränktes arabernas intressen med motiveringen att judarna utsatts för illdåd av européer i Europa.
Judisk terror mot Palestinas araber drev hundratusentals på flykt. Såväl muslimer som kristna förlorade sin mark och sina byggnader. Ett exempel är den israeliska massakern på 254 civila i byn Der Yassin nära Jerusalem 9 april 1948. Proklamerandet av den judiska staten Israel skedde den 14 maj 1948. Den 20 maj utsågs FN-svensken Folke Bernadotte till medlare med uppdrag att genomföra FN:s delningsplan. Han mördades av den israeliska Sternligan i september 1948.
Nu hade araberna förlorat mer än halva Palestina. Någon palestinsk stat enligt delningsplanen har ännu (år 2009) inte bildats. Det tilltänkta territoriet ockuperas till en del sedan 40 år av Israel och bebyggs av israeler i strid med folkrätten. Den andra delen,
Gazaremsan, kallas världens största fängelse och står under rigorös israelisk kontroll.
När detta skrivs har Israel beslutat om eldupphör efter ett oproportionerligt och folkrättsstridigt tre veckor långt krig. Den israeliska armens massakrer på civila i Gaza motiveras med att raketbeskjutning kommer från området, en oförsvarbar raketbeskjutning som i sin tur motiveras med att Israel inte hållit sin del av ett tidigare vapenvileavtal och genomfört en omänsklig blockad av Gaza.
Israel må vinna militära och diplomatiska framgångar men så länge inte rimliga rättigheter tillförsäkras palestinierna kommer Israel att leva i osäkerhet. Uppfattningen att staten Israel måste upplösas kan komma att stärkas och därmed blir en så kallad tvåstatslösning på konflikten än svårare. I längden kan inte de två folken bedömas efter helt olika måttstockar.