Piteås högstadieelever väljer bort gymnasieprogram med mer kvalificerade språkstudier i timplanen. Humanistiska programmet måste läggas ner på grund av elevbrist. Illa ställt är det också med vårdutbildningarna och delar av naturprogrammet. Det är med andra ord de ”mjukare” gymnasieprogrammen som får stryka på foten till förmån för de mer tekniska och ”marknadsmässiga”. Det är klen tröst att trenden är densamma på de flesta andra gymnasieorter i landet utom glädjande undantag som i Skellefteå.
Orsakerna är många. Elever och föräldrar gör rationella val åtminstone kortsiktigt. Humanistiska studier erbjuder inga snabba och bekväma vägar till anställningar med feta löner utan kräver i stället rätt mycket plugg under många år. De har hittills i regel lett till lärarjobb och arbeten inom kultursektorn och vi vet ju hur attraktiva dessa har blivit för dagens studenter. Även vårdyrkena har med åren tappat kraftigt i popularitet; jämförelsevis låg lönenivå parat med tuffa arbetsvillkor förklarar det mesta av den utvecklingen.
Vad gäller humanioraprogrammets vikande söksiffror i Piteå, länets näst största kommun, finns säkert fler förklaringar som också berörts i en artikel i Piteå-Tidningen den 9 september. Socioekonomisk struktur och sammanhängande svaga akademiska traditioner förklarar åtskilligt men räcker inte som grund. Skellefteå har nära nog identiska förutsättningar med Piteås; ”arbetarstad”, ungefär samma kulturella profil med musiklivet i centrum, samma politiska till synes grundmurade system. Men betydligt större intresse bland unga människor för språk- och historiestudier.
Orsakerna till den tråkiga och vill jag påstå skadliga utvecklingen i vår kommun får sökas på flera håll. En huvudorsak torde vara humanioras successiva degradering vid Luleå tekniska universitet. Att studera språk på högre nivå är inte längre möjligt i Norrbotten, inte heller andra humanistiska ämnen är i dag särskilt väl företrädda vid vårt regionala universitet. Det har visat sig att avståndet till studieorten spelar stor roll vid val av inriktning, särskilt för elever från mindre studievana miljöer. Och sådana är det fortfarande gott om i Piteå.
Att det skulle vara tillräckligt att hjälpligt behärska engelskan för att klara en framgångsrik yrkeskarriär är en illusion. Dagens globaliserade och europeiserade omvärld ställer krav på både djupare och bredare språklig kompetens. Att göra affärer med tyskar eller fransmän på engelska är att bjuda dem armbågen. Saknar du dessutom goda kunskaper i europeisk historia står du dig ofta slätt i en kontaktskapande konversation.
Regeringen har insett att bättre språkkunskaper är nödvändiga om en exportekonomi som den svenska ska stå sig i framtiden. Goda studieresultat på högstadiet i B-språken tyska, franska och spanska ger numera extrapoäng vid intagningen till gymnasiet. Även i årskurs 3 på gymnasiet lönar det sig att satsa på språk för elever som konkurrerar om attraktiva högskoleplatser. Ett humanistiskt basämne som historia var på väg att utrotas men ska nu läsas på alla gymnasieprogram, ännu en ”Björklundåtgärd”. Flera generella skolreformer har som bekant beslutats som alla syftar till att förbättra elevernas prestationer, inte minst i de krävande moderna språken men också i det mest grundläggande av allt, vårt eget svenska språk.
Språkpedagoger, studie- och yrkesvalspersonal och skolledare i kommunen kämpar lika fullt i motvind och skulle förmodligen behöva ännu bättre stöd, fortbildning och motivation. Språkresor måste bli regel snarare än undantag också för grundskoleeleverna. Internationella internetkontakter kan ytterligare berika undervisningen. Barn- och utbildningsnämnden har en nyckelroll i sammanhanget. Att inte agera mer kraftfullt för att hejda en negativ trend som länge varit känd är ett svek mot våra ungdomar och ett intellektuellt lågvattenmärke som på sikt hotar oss alla.
Lästips: Anders Ekström-Sverker Sörlin : Alltings mått. Humanistisk kunskap i framtidens samhälle 2013. Henrik Bohlin: Humanioras bästa tid är nu. Understreckare i Svenska Dagbladet 2014-09-09.