Ideella arbetet måste prioriteras högre
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag är kvinna och dessutom gammal, född 1925, och jag har varit engagerad i föreningslivet hela mitt liv. Började som 12-åring i IOGT. 1955 flyttade vi till Älvsbyn och då blev det idrotten och ÄIF. Tillhör den exklusiva skara, som är medlem i Guldklubben Norrbotten. Vart engagerad i R.K. Bilkåren och Lottorna 1959. Har varit kassör i Älvsby Lottakår i 20 år dessutom haft rekryteringsansvaret.
Jag tror att jag har ganska stor erfarenhet av hur svårt det är att engagera både unga och gamla att ta på sig ledaruppgifter. Det blir inte lättare av att arbetsgivare nekar tjänstledigt när en ungdom vill gå en kurs på en vecka eller 14 dagar. Har dom fast jobb måste dom ta semester. Bara tre veckor kvar med eventuella make och barn. Dagens människor vill ha sina fem veckor även om dom sedan kan tänka sig ställa upp ideellt.
Förr var det en merit när man sökte skola jeller arbete om man kunde visa intyg på ideellt engangemang. Jag har skrivit åtskilliga intyg åt duktiga ungdomar under åren. Nu verkar många arbetsgivare inte vilja ha duktiga arrangerade ungdomar. Det är bara så att får man inte fara på kurser för att förkovra sig och få ny inspiration slocknar intresset.
Sedan måste samhället priotera eldsjälarna mera, uppmuntra och stötta. När vi gamla faller ifrån, så dör många föreningar som du mycket påpekar. När jag växte upp var våra mammor oftast hemmafruar. I de flesta familjer fanns många barn, folk bodde närmare naturen.
Vi barn fick hitta på våra lekar själva, trampa våra skidspår, bygga våra hoppbackar, höjdhoppställningar, skotta eventuella isbanor och så vidare. Detta skapade många ledarförmågor. Även många av dåtidens stora stjärnor.
I dag när mindre samhällen inte prioriteras utan allt skall till större platser, skolorna blir större och i städerna blir gatan barns lekplats. Denna politik, som går ut på att allt i första hand skall till Stockholm och södra Sverige här i Norrbotten till Luleå och kusten Piteå tror jag inte på.
Många som har varit ledare i sin hemby har kanske varken lust eller ork att börja om att engagera sig. Många som har känt sig tvingade att flytta på grund av att det inte finns arbetstillfällen på hemorten. Allt försvinner affär, skola, småföretag och så vidare. Byaföreningarna har varit plantskola för dom större föreningarna. Dom dör ut. I dag går barnen på dagis.
Fröknarna är oftast kreativa, duktiga och älskar barn, men barnen behöver inte hitta på saker själva dom har hjälp och stöd och vägledning i dag. Kommunen har folk anställda som sköter idrottsplatser skidspår. I vissa stora byar, har dom byaföreningarnas folk som sköter detta varför medborgarna lär sig att det är någon annan som skall göra detta. Det är bara badplatserna i många kommuner som får förfalla.
Nej, jag tror att det ideella arbetet måste prioriteras högre. Alla kurser och utbildningar måste vara en merit när du söker skolor och arbete.
Till sist vill jag säga. Jag har aldrig varit med i någon politisk förening. Det är med mig, som med Sixten Jernberg. Jag kan inte säga en sak och tycka en annan. Som opolitisk har jag rätt att fritt yttra mig.
Hoppas debatten om detta viktiga ämne fortsätter. Det är säkert fler än jag som har synpunkter.
Lycka till Bengt-Urban!