Inlägg angående Peeter-Jaan Kask artikel på ledarsidan i Piteå-Tidningen den 20 september.
Det viktigaste med egen valutan var enligt eurokritiker att ha ett instrument som vid kriser skulle göra det möjligt att ekonomiskt komma till rätta med adekvat penningpolitik. Krisen är här, vart tog penningpolitiken vägen, Peeter-Jan Kask, PJK? PJK ger i sin artikel en falsk bild av verkligheten eftersom med eller utan euron är vi indragna i det som eurokritiker har bestämt sig för att kalla Eurokrisen som utan tvekan är en ekonomisk kris men som ingenting har att göra med euron men som utan tvekan påverkar den ekonomiska utvecklingen i våra ekonomiska områden där också kronan befinner sig. Att en del strukturella former i Eurosamarbetet inklusive inom själva unionen måste förändras och få en ny dimension är en annan sak.
Man måste komma ihåg att vi inte hade euron men råkade illa ut i nittiotalets kris. Inte eller hade vi euron under den förra ekonomiska krisen 2009 men hade ändå en Carnegie-affär som kunde ha fått mycket större dimensioner typ Irland men som absolut inte kan skyllas på valutan, oberoende om det är krona eller euro. Om eurokritiker skulle använda samma kriterium då skulle kronan belastas för det men så är inte fallet. Däremot kan en samling av omständigheter förklara mer eller mindre krisens karaktär med orealistiska privata/politiska insatsen under den ekonomiska nedgången i världen och de spekulativa faktorer som satts igång.
Sanningen är att under den pågående ekonomiska krisen, har relativt välmående länder i Europa med ganska lika socioekonomiska förhållanden/ levnadsstandard men som inte är i valutaunionen, inte haft några fördelar med egen penningpolitik när den integrerade ekonomins utveckling inom unionen profileras också med globala marknadskrafter, det vill säga kapitalet, olika intressen och intressenter. Anledningen till att konkurrensproblematiken lyfts fram och dess påverkan är avgörande faktorn som automatiskt begränsar Riksbankens distanserade eller dystra penningpolitik eller interventioner typ devalvering, ett faktum som inte tillåter att små länders valutor favoriseras framför konkurrentländers i en liknande besvärlig ekonomisk situation och som till slut exponeras på avsaknad av inflytande.
Riksbankens aktivitet har för det mesta blivit en efterföljare av kursen av de stora valutorna inom europeiska CB och amerikanska FB i vissa fall med minimala förändringar och respektive justeringar vid vissa tider. En förståelig reaktion när dessa stora valutor och penningpolitikens inflytande och betydelse för marknaden, som kronan saknar, måste tas hänsyn till.
Nu är det exporten som tappar mark på grund av en övervärderad krona som marknaden sätter pris på utan Riksbankens påverkan. Den fallande interna konsumtionen/handeln utan kompensation av import i ett scenario med hög inflationen över tre procent. Minskande tillväxt under två procent. En arbetslöshet på åtta procent är många faktorer som inte talar för små valutors penningpolitik i socioekonomiskt stabila länder.
Att Sverige klarat sig lätt under dessa pågående omständigheter är mest ett resultat av den gamla socialdemokratiska politiken. Det statliga budgetöverskottet som Göran Persson lämnade efter sig har förvaltats av Moderaterna och disponerades för dyra skattsänkningar när samhällets resurser i krisens spår inte räcker till.
Egen valuta har inte lett Sverige till en bättre ställning som eurokritiker hela tiden påstått i olika mediala sammanhang som disponeras enligt deras intressen när förespråkare för Eurosamarbete begränsas. Det är en verklighet som eurokritiker sitter fast i som inte räddar deras skinn när utpekandet av de fuskande ländernas situation lyfts fram som argument som kan tillfredställa känslor men inte den svenska ekonomin.