Replik till Britta Flinkfeldt-Janssons debattartikel i Piteå-Tidningen den 1 november.
"I Arjeplog har vi under de senaste åren sett vad det innebär att vara ett litet antal människor utspridda över en stor yta". Så inleder Britta Flinkfeldt-Jansson sin kritiska debattartikel riktad mot partikamraterna och övriga politiker i landstingshuset. Bakgrunden är den att landstingsledningen aviserat indragning av dygnet runt läkarbemannad vårdcentral i Norrbottens längst från sjukhus belägna kommun. Ordet solidaritet har förlorat sin betydelse, så lyder artikelns sammanfattning.
Äntligen, tänker nog många, har en ledande socialdemokrat i länet öppet sagt vad många i det tysta anser. Det är skillnad på folk och folk nu för tiden. Allvarligast är ändå hur den diskussion som i landets nordligaste landsdel, omfattande en fjärdedel av landets yta, med en sjukvårdshelikopter som inte törs eller kan lyfta hundra kalenderdagar per år, om hur vården till akut sjuka bäst kan organiseras med hänsyn till de alldeles speciella förhållanden som präglar vår del av Sverige och världen, nästan helt fattas.
För detta saknas förmildrande omständigheter. För innevånare i Arjeplog återstår en liten tröst. Förändringsarbete pågår som innebär att ni slipper att ensamma bli B-lag i framtiden. Faktiskt kommer hälften av länets innevånare att undan för undan göra er sällskap. Det är väl ändå en liten tröst?