En månad. Längre än så räcker inte minnet hos majoriteten i Arvidsjaurs fullmäktige.
Den 24 oktober presenterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sin granskning av Arvidsjaurs bekymmersamma ekonomiska läge.
Rapporten pekade på flera saker. Bland annat att den politiska styrningen är svag, att uppföljningen när budgeten överskrids inte fungerar och att förtroendet mellan politiker och tjänstemän är lågt.
Mellan raderna: där det finns ett glapp kan också pengar rinna ut. Läckorna måste tätas och alla måste dra åt samma håll för en långsiktig och hållbar förändring.
SKL hade också några goda råd: ingenting kan lösas med höjda skatter om man inte samtidigt gör något åt orsakerna till svinnet. Och – det är vi själva som ska göra det. Inte någon skänk utifrån, som någon statlig utlokalisering eller återbetalning av pensionspengar vilket räddat oss tidigare.
Alla närvarande höll med.
Den 25 november, en dryg månad senare, beslutar kommunfullmäktiges majoritet med stöd av folkpartiet – på sittande möte och utan konsekvensutredning eller förvarning – att höja skatten med 50 öre!
Intressant nog så var alla partier, rörande eniga om oförändrad debitering så sent som 11 november, då kommunstyrelsen förberedde ärendet.
Men på fullmäktige, 14 dagar senare, så var det alltså bara Centerpartiet och Moderaterna som röstade för kommunstyrelsens ursprungliga förslag. Om inte skatten höjdes, hette det nu från majoriteten, så skulle de äldre bara få duscha högst en gång per vecka. Och felet var, som alltid, Alliansregeringens!
Vad hjälper det kommunen att man anlitar experter för dyra konsultarvoden, när man sen inte lyssnar på deras råd?
Sanningen är enligt SCB att staten 2012 fick in 150 miljarder mer i skatt än 2006, när socialdemokraterna miste regeringsmakten! Trots jobbskatteavdragen!
Utbildning fick 16,4, Hälso- och sjukvård fick 28,2 och Omsorg och socialt skydd 22,2 miljarder mer än sex tidigare. Totalt nästan 67 miljarder mer 2012 än 2006. Aldrig tidigare har så mycket pengar fördelats ut till vård, skola och omsorg som 2012.
Det finns sålunda ingen sanning i påståendet att jobbskatteavdraget sker på bekostnad av vård, skola och omsorg. Det bli inte heller sant bara för att det upprepas.
Låt oss göra en sak fullständigt klar: Vård, skola och omsorg är prioriterade områden i Arvidsjaur. Om detta råder fullständig enighet över partigränserna.
Oavsett finanskris ska kommunens unga ha en bra start i livet och vara väl rustade för vuxenlivet. Oavsett stora underskott måste självklart även vården och omsorgen om våra äldre och funktionshindrade präglas av värdighet och respekt. Detta är kommunens kärnuppgift.
Det råder också total politisk enighet kring flygplatsens betydelse för Arvidsjaurs utveckling. Utan ekonomiskt tillskott äventyras framtiden för Arvidsjaur.
Frågan är istället hur kommunens verksamhet ska finansieras och hur vi ska ta oss ur det stora underskott som kommunen brottas med. Mycket har gjorts, inte minst inom socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden. En jämförelse med andra likvärdiga kommuner visar att vi ändå har alldeles för dyr verksamhet, så mycket mer måste göras.
Av den femtioöring som majoriteten höjde skatten med kommer i själva verket endast 33 öre Arvidsjaur till godo. 33 procent äts nämligen upp av att utjämningsbidraget sänktes i samma stund som skatten höjdes.
Åtta miljoners tillskott på papperet blev enbart drygt fem miljoner i verkligheten.
Än värre är att skattehöjningen hårdast drabbar pensionärer med garantipension och invånare med låga inkomster, inte minst ensamstående kvinnor med barn, som nu straffas med höjd skatt, då kommunal skatt får samma effekt på alla inkomster.
Kortsiktighet och ryckighet har blivit vänstermajoritetens främsta kännetecken. Man utreder så lite som möjligt, ändrar gärna ståndpunkt 180 grader så sent som möjligt och ser till att oppositionen överraskas.
Diskussionerna med Arjeplog och Sorsele om ett utökat samarbete mellan kommunförvaltningarna för att få ner kostnaderna har aktivt motarbetats av majoriteten. Liksom kraven från oppositionen om att kostnadsanalyser ska föregå varje beslut som kan tänkas få större ekonomiska konsekvenser.
Nu skall Arvidsjaur kommun i stället stå med mössan i hand och be Skellefteå om hjälp. En kommun som vill växa med 5 000 invånare per år med Jörn och Boliden som varnande exempel ska alltså rädda oss ur knipan!
Till sist: S och V försöker tona ner bristerna i ekonomin 2012, med att nu, 2013, så är allt ”så mycket bättre”.
Det är sant, men fakta kvarstår: följderna av de stora underskotten 2012 är majoriteten ensam ansvariga för.
Att man inte tagit tag i problemet tidigare har skapat dagens situation där man nu ser sig tvingade att höja skatten. Det är vad man gör som räknas, inte vad man säger.
Arvidsjaur behöver förändring!