Högeralliansens strategi för systemskifte

Piteå2006-03-27 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det märks att vi är inne i ett valår. Allians för Sverige gör utspel efter utspel och samlar sig för att överta regeringsmakten. Det gäller att övertyga väljarna att rösta borgerligt i höstens val. Svenska folket skulle då komma att få det så mycket bättre och vi skulle slippa de trötta och idelösa socialdemokraterna som inte har förmåga att sköta landet på ett bra sätt.

Problemet för alliansen är emellertid att Sverige går bra - nästan för bra. Den offentliga ekonomin är stark, företagen gör rekordvinster, inflationen är nästan obefintlig och räntorna är fortsatt låga. Statistik visar att löntagarna haft en lång period av reallöneökningar, kanske bättre än någon jämförande period sedan Sverige blev industrination.



Vad kan man då göra för att övertyga väljarna att med borgerlig politik blir Sverige ett så mycket bättre land att leva i? Svartmåla! De beskriver hur eländigt vi har det i Sverige. Ungarna lär sig varken skriva eller räkna, de äldre får inte den vård de behöver och de sjuka hamnar i långa sjukvårdsköer, människor dignar under ett enormt skattetryck.

Med en sådan eländesbeskrivning försöker den borgerliga alliansen övertyga om hur misslyckad den socialdemokratiska politiken är. Det är en beskrivning utan sans och måtta.



Visst finns det brister, som till exempel upprörande mobbningsfall i skolan eller att mattekunskaperna inte alltid räcker till. Detta innebär ju inte att mobbning förekommer överallt eller att barns bristande kunskaper alltid beror på förhållanden i skolan, utan kan ha orsaker som måste angripas på annat sätt. Samhället är i ständig förändring, brister uppstår och människor kommer ibland i kläm.

Därför är det viktigt att reformarbete ständigt bedrivs för att säkra en god välfärd och trygghet för de många människorna.

Alliansens sätt att beskriva verkligheten på det sätt som görs, syftar inte enbart till att skapa missnöje och misstro och därmed knipa politiska poäng.

Den förklaringen är alltför enkel. Motiven och viljan ligger djupare än så. Avsikten är densamma som den dåvarande borgerliga regeringen hade i början av 1990-talet, nämligen att en gång för alla åstadkomma ett systemskifte i Sverige.

Hela välfärdspolitiken bygger på att samhället, det vill säga vi gemensamt, skapar system som tryggar den enskilda människan i livets olika skiften. Det innebär att den offentliga sektorn i stor utsträckning bär upp välfärdsutbudet och organiserar välfärdssystemen och där verksamheterna i huvudsak finansieras med skattemedel.

Här ligger själva stötestenen! De borgerliga anser att den offentliga sektorn är alldeles för omfångsrik, kostar för mycket pengar och omöjliggör skattesänkningar. Alliansens mål är att skatterna skall sänkas till EU-nivå vilket betyder för svenska förhållanden skattesänkningar på omkring 250 miljarder kronor på årsbasis. Skattesänkningar av den storleksordningen går inte att genomföra på annat sätt än att ge sig på de stora socialförsäkringssystemen. Där har vi också förklaringen till att man tvingas sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna och försämrar förtidspensionerna. Lägger man då till krav på ändringar i arbetsrättslagstiftningen med bland annat centerns förslag om sämre anställningsvillkor för ungdomar och de häftiga angreppen på de fackliga organisationerna, blir bilden alldeles klar. Man avser att skapa ett helt annorlunda samhälle än vad vi känner i dag!



Effekterna av en sådan politik blir en sänkning av löne- och ersättningsnivåer, som i sin tur leder till större sociala klyftor och ökad otrygghet. Lägg därtill konkurrensutsättning och privatisering av samhällstjänster även på områden där det inte kommer att finnas en fungerande marknad, utförsäljning av offentlig egendom och så vidare. Då är systemskiftet igång. Då går vi med full fart in i ett samhälle där den borgerliga alliansen påstår att individen får större frihet - men till priset av ett ännu mera kommersiellt och mindre solidariskt samhälle, där den individ som redan är frisk och stark, är den som klarar sig allra bäst. Frågan är vad som händer med alla de andra?



Vi får ett samhälle där profitmaximering, konkurrens och marknadslösningar är nyckelord. Det är knappast ett solidariskt samhälle, inte ens socialliberalt utan mera ett nyliberalt samhälle, ett sådant som en högerallians vill ha. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Det är detta som höstens val handlar om!

Läs mer om