Hemvärnet en viktig del i försvaret
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I södra Sverige går det sämre. Det tas upp förslag på årets stämma att ta in karlar i Sveriges kvinnliga bilkår. Harry Thornes, vår nyligen avlidne hemvärnschef, var mycket emot detta. Även Piteås bilkårs styrelse här i Norrbotten har vi nu tolv lottakårer kvar. Följande kårer har lagts ner. Arvidsjaur som fick behålla sitt regemente men trots detta inte lyckades hålla liv i lottakåren. Lottorna flyttades över till Arjeplogs lottakår. I dag är även Arjeplogs lottakår nerlagd. Lottorna flyttades till Piteå kåren. Övriga kårer som har lagts ner är Porjus, Jokkmokk, Voullerim, Råneå, Morjärv och Överkalixkåren som försvann för länge sedan. Tornedalen har klarat sig bäst. Där finns Kalix, Haparanda, Övertorneå och Pajala kvar.
Jag tror att där finns fortfarande människor som lever och kan berätta om krigsåren, vilket gjort att det har varit lite lättare att rekrytera. Här i Älvsbyn kommun har vi lyckats att hålla Älvsbyns och Vidsels lottakårer levande. Även här är det en tidsfråga innan vi också måste lägga ner. Här i kommunen finns inte en enda Röda korset-hemvärnssamarit. Röda korset har också rekryteringsproblem. En hemvärns bespisningslotta finns i Vidsels kår. I Älvsbyns lottakår har alla både stabs- och bespisningslottor fallit för ålderssträcket. De unga som vi lyckats rekrytera har stannat på halva vägen. Flyttat till skolorter, gift sig, fått barn, och så vidare.
Jag är uppvuxen mitt under andra världskriget på ett regemente i Boden och hela mitt vuxna liv har varit engagerat i frivillig försvaret. Blev som 16-åring uttagen till civilförsvaret. Efter flytt till Älvsbyn blev det Röda korset. Bytte senare till bilkåren, körde i 15 år tills jag föll för ålderssträcket. Som före-ningsmänniska har jag varit engagerad i lottorna sedan 1959. De sista 19 åren som kassör i Älvsby lottakår.
Det var länge sedan jag ansåg att Sverige hade något försvar. Det är sämre i dag än 1939. Då hade vi i alla fall folk som gjorde sin värnplikt, nu har vi inte ens det.
Nu börjar det bara på tiden att rege-ring, riksdag och kommunerna börjar satsa på det frivilliga försvaret. Dagens unga vill inte arbeta helt gratis och sedan ha känsla av att det inte behövs och att det vi gör är värdelöst. Det måste hända saker så det blir status att vara hemvärnsman, rödakorsare, lotta, bilkårist, och så vidare. Ekonomin måste också förstås has så att vi har resurser att kunna rekrytera.