Hélène Goudin är ute på djupt vatten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Troligtvis misskreditera EU som institution och dessa experter och på det sättet få lite mera röster i nästa EU-val den 12 juni i år. I mycket generella ordalag hävdar Hélène: "Att alla sportfiskare ska rätta sig i ledet och meddela EU härnäst de tänker fånga fisk till söndagens släktmiddag".
Goudin ger som vanligt en bild av klåfingriga byråkrater i Bryssel som inom kort även kommer att införa EU-regler om fisk i insjöar, byråkrater som aldrig har fiskat sik i någon lappländsk insjö eller satt ut kräftburar i Råneälven. Goudin har helt enkelt inte förstått att EU-kommissionens förslag bara gäller fritidsfiske av skyddade, överfiskade bistånd på öppet hav och dessutom inte berör insjöfisk överhuvudtaget.
Dessa bestämmelser kommer att bara gälla fiskbestånd som är överfiskade och detta är anledningen till att de måste skyddas av flerårsplaner. Östersjötorsk är ett exempel och det är den enda fiskart i Östersjön för vilken det skulle krävas tillstånd enligt EU-kommissionens förslag.
Etablerade studier visar att i vissa länder står fritidsfisk för så mycket som 50 procent av den tillåtna nationella kvoten, och mer än vad det kommersiella fisket står för. Problemen är att dessa fångster inte räknas in i den nationella kvoten och dessa uppgifter är därför inte tillgängliga när man sedan ska döma hur det står till med fiskbestånden.
Angående torskfisket i västra Östersjön står till exempel tyska fritidsfiskare för mellan 1 900 och 5 100 ton varje år, när den totala tillåtna fångstmängden är 19 000 ton varje år. I Italien togs runt 800 ton tonfisk av fritidsfiskare under 2007, att jämföra med hela den nationella kvoten på runt 4 300 ton.
I fortsättningen ska det föreslagna tillstånds- och rapporteringssystemet bara gälla fiske från båtar på öppet hav. Det gäller alltså inte enskilda fiskare som fiskar från land eller från båtar mellan kustnära öar. Inte heller gäller förslaget fiske i sötvatten, då insjöfiske aldrig legat på EU:s agenda när det gäller fiskepolitik.
I områden där bestånden är känsliga för överfiske är det rätt att fritidsfiskare bidrar till att säkra ett hållbart fiske på lång sikt, men det kan finnas mindre grupper som kan känna viss förlust, däremot det flesta är och blir vinnaren i det långa loppet.