Av vikt är att Sverige inför framtid genomför en regionreform som i grunden skapar och ger möjligheter för varje del av landet att med egen kraft utvecklas, något som i dag saknas. Försök att bilda regioner pågår och några av de redan etablerade regionerna i Sverige är större än de tidigare så kallade landstingen. Efter cirka 15 års erfarenheter överväger fördelarna med regionbildningarna. Tanken finns att gå vidare med vidareutveckling av regionbildningar. Som vanligt finns det motståndare till förändring och med all rätt finns säkert skäl att vara kritisk till en del i förändringar av det slaget, men själva möjligheten och kraften i det nya överträffar ändå det gamla.
I ett framtida och längre perspektiv räcker dock inte den nuvarande ambitionen. Det är ärligt att erkänna att dagens ambitioner är i underkant. Regeringen har inte levt upp till ambitionerna i den så kallade ansvarsutredningen (tillsattes under regeringen Persson) som regeringens utredare Mats Svegfors lade fram 2007, där han förslog en regionindelning med 6–9 regionkommuner. Några år senare tillsatte regeringen (regeringen Reinfeldt) en ny statlig utredning med Mats Sjöstrand som statlig utredare i syfte att föreslå en ny indelning av den statliga regionala förvaltningen med 21 länsstyrelser. Idén att effektivisera, reducera eller slå ihop länsstyrelser var en del av tankarna. Utredaren fick även ett tilläggsdirektiv att se över den dåvarande processen med att slå samman landstingen till större landsting, i så kallade regionkommuner (kallades i folkmun för storregioner). Varken utredarens förslag av en ny reducerad statlig förvaltningstruktur i antal länsstyrelser eller regionbildningen i så kallade regionkommuner av landstingen valde regeringen att genomföra. Utredningen hade enligt min mening en väldigt låg ambition redan från början och hade aldrig varit hållbar utan bara bidragit med små steg av ganska kraftlösa förändringar.
Även om ansvarsutredningen är en god början till en regionreform samt användbar med sitt förslag att effektivisera landstingsverksamhet och existerande regionkommuner så är den långt ifrån tillräcklig för att lösa de regionala problemen som Sverige har och står i inför framtiden. För framtiden måste hållbara regioner bildas. Senaste åren har Storbritannien med Skottland, Spanien med Katalonien visat att folk med stöd från regionala politiker vill och inser att maktfördelning från central nivå måste förflyttas i federativ riktning.
Redan nu håller de svenska pionjärerna av regionbildande regionkommuner "Region Skåne" och "Västra Götalands region" på att bli uppslukade samt delaktiga av samarbetet i den interregionala regionen med Köpenhamn och Oslo. Tillsammans vill de satsa på att skapa förutsättningar för en framtida utveckling och attrahera investeringar till regionen samt tillhöra Skandinaviens största region med flera miljoner medborgare som intressenter. De har tillsammans långtgående planer på att växa samman och samverka kring gemensamma investeringar i regional infrastruktur-, forsknings-, utbildnings-, samt övriga tillväxt- främjande villkor som ska göra regionen till en av norra Europas framgångsrikaste regioner.
Sverige bör därför som nation i den globala konkurrensen satsa på att skapa likt en federation kraftfulla regioner (nord, mitt, syd) som kan fungera liknande egna nationer och utvecklas relativt fria och oberoende av varandra och staten. För att Sverige ska kunna möta framtiden och de nya villkoren i en globaliserad värld bör dessa regioner få en verklig styrka ifråga om autonomi, storlek och politiska befogenheter.
Aktörer från blandade miljöer, inklusive politiker på regional och nationell nivå bör därför kraftsamla och göra en nystart där fokus och ambition måste vara att rusta Sverige inför framtiden. I målbilden måste strukturförändringar av svensk offentlighetsstruktur finnas, med den mycket viktiga och dynamiska förändringen av politiskt ansvar och geografisk/organisatorisk struktur som grund. Regeringen kan tillsätta en framtidskommission/kommitté som samtalar, samlar och samverkar med aktörer för en framtida omställning av Sverige i federativ riktning.