Hållbar regionpolitik kräver förändring
"Det visar enligt min mening att en traditionell nationellt driven politik inte är den hållbara och långsiktigt rätta vägen för en rättvis utveckling av Sverige", skriver Jerry Johansson. (Arkivbild)
Foto: Annelie Nilsson, Nyheter i Norr
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tycker ledarskribenten i Piteå-tidningen den 10 maj i sin ledare "En nystart i regionalpolitiken" refererar till en rad exempel där den politiska prioriteringen över landet ger konsekvenser. Det visar enligt min mening att en traditionell nationellt driven politik inte är den hållbara och långsiktigt rätta vägen för en rättvis utveckling av Sverige.
Man bör inse att de regionalpolitiska problemen är en konsekvens av ett långvarigt strukturellt problem med den politiska ansvars fördelningen. Det har visat sig att den nuvarande ordningen av politiskt ansvar inte förmår lösa problemen. Det syns tydligt när man studerar utvecklingen i Sverige de senaste decennierna.
Bland annat ökar obalansen i Sverige av befolkningsutvecklingen där en omfattande avveckling av gles- och landsbygd sker till befolkningstäta och stora orter. Att regionfrågan nu är och har blivit aktuell är bra, men för att ge varje landsdel demokratiska rättigheter till rättvisa samt hållbara utvecklingsmöjligheter räcker inte den nuvarande politiska ordningen till utan vi behöver en politisk ansvarsstrukturell reform. Vi behöver decentralisera inrikespolitiken till den regionala nivån.
Jag tror de flesta medborgare (inklusive politiker) inser att varje landsdel i Sverige ser olika ut och att det är framförallt det "unika" som förenar oss inom den egna landsdelen. En framtida regional politik bör ha det som utgångspunkt och det är vi själva inom den egna regionen som ska "bestämma" och formulera hur vi vill att vår landsdel kan och ska utvecklas. Kalla det för "politik" om ni så vill. Detta blir möjligt med en framtida regionreform.
Med tillräckligt stora regionkommuner och en decentraliserad inrikespolitik blir det fullt möjligt. Regioner som i dag inte utvecklas får då möjligheten till en egen utvecklingskraft vilket långsiktigt är till gagn för Sverige. Lands- och glesbygdspolitiken bör då få en central roll som en del av en kraftfull regionalpolitik. Med det skapas mycket av de framtida möjligheterna och utvecklingspotentialen för Sverige, med lösningarna till sysselsättnings- samt arbetsmarknadsproblemen.
I ett Europaperspektiv kan vi även se en regionaliseringstrend från enhetsstater, typ Sverige med i huvudsak en demokratisk statlig samt kommunal nivå, till federationer som Tyskland med en långtgående författningsmässig reglering av maktdelning och självstyre på regional nivå. Uppmaningen till Sverige från olika internationella organ, bland annat OECD är att öka regionaliseringstakten.