Hägna in vargen i statens skogar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sveriges småbrukare kräver en omedelbar förändring av rovdjurspolitiken så att man får rätt att försvara sina djur och inte dömas till fängelse för att man enligt djurskyddslagen skyddar sina djur.
Vi vill ha betande djur och öppna marker istället för varg. Ska man behålla de inplanterade vargreviren så ska de inhägnas i statens enorma obefolkade skogsområden. Där kan medlemmar i Svenska Naturskyddsföreningen, miljöpartiet och vänsterpartiet gå och se och klappa sin ulvar. Där kan också "vargdocenterna" på Grimsö och Naturvårdsverket hålla till i stället för att jaga de stackars vargarna med helikopter för att sedan sprätta upp magen på dem och montera in sina radiosändare.
Hela projekt varg bygger på en offentlig lögn. Genom skickliga lobbyister lyckades en liten inflytelserik grupp från SNF och skogsbolagen få den svenska riksdagen att enhälligt ta beslut om en vargstam i Sverige. Man lyckades få politiker, journalister och en stor del av svenska folket, främst storstadsbor att tro att vargarna som helt plötsligt fanns i överraskande stort antal var invandrade från Finland och en rest från den gamla vargstammen i våra trakter. Den sista vargen som sågs i Lane-Ryr i Bohuslän skrämdes iväg ur fårhagen av min mormors mor Carolina Sigurdsdotter. Det är 156 år sedan.
Den som tvivlar på att vargen i lönndom är inplanterad ska läsa skriften Projekt varg som gavs ut av Svenska Naturskyddsföreningen 1976. Där konstateras för det första att det inte längre finns varg i Sverige och att inplanteringen är enda möjligheten för att få en ny vargstam i Sverige. Man pekar också ut just de områden som lämpliga för inplantering där varg helt plötsligt uppträdde några år senare.
I skriften Projekt Varg framgår att Naturskyddsföreningen tillsammans med Världsnaturfonden och Arbetsmarknadsstyrelsen redan i början av 70-talet föder upp vargar i djurparker för vidare utplantering i de svenska skogarna. Hur verklighetsfrämmande SNF-arna är framgår med önskvärd tydlighet i följande citat ur Projekt Varg: "Med tämligen enkla medel bör man kunna minska eventuella vargskador på tamdjurshållningen. Detta torde vara möjligt med olika stängselkonstruktioner som skrämmer vargen."
Vargen som Stig Engdahl tvingades skjuta hade samma morgon hos grannen tagit sig över det av länsstyrelsen godkända vargstängslet och rivit två får. Och så talar Naturskyddsföreningen om att bara ett stängsel skulle skrämma vargen. En skrämmande okunnighet.
Den så kallade Rovdjursföreningen vill ha frågan om varg till en fråga mellan dem och jägarna. Men frågan är mycket större än så. Det är en i högsta grad regionalpolitisk fråga. Det är frågan om vi ska ha ett öppet landskap med betande djur eller en förslummad landsbygd där folk inte vågar bo och där även allemansrätten sätts ur spel. Jag har redan hört många som drar sig för att gå ut ensamma i skogen för att plocka svamp och bär där det finns varg. Många slutar med sina betesdjur.