Gruvindustrin har varit en viktig förutsättning för Sveriges utveckling ända sedan medeltiden. Industrin har tillgodosett samhällets behov av metaller, utvecklat regioner och unik kompetens hos medarbetare och leverantörer. Det gruvtekniska kunnandet i sig har blivit en stark exportframgång, där svensk industri har ett teknologiskt ledarskap och en dominerande ställning som utrustningsleverantörer på världsmarknaden.
Under den ekonomiska kris vi nyss upplevt ökade gruvindustrin sin varuexport under 2009. Det är så här i efterhand tydligt att den svenska basindustrin är avgörande för den svenska ekonomins stabilitet. Cirka 30 000 människor är i dag anställda i sektorn och nyanställningar planeras. I en studie, som basindustrin gjort för Ingenjörsakademin (IVA), inom ramen för projektet "Innovation för tillväxt", visar man att stål, malm, skog och kemi tillsammans står för cirka 100 miljarder i nettoexport, vilket är lika mycket som Sveriges överskott är totalt (sedan kostnader för importerade insatsvaror räknats bort).
Vi vet också att de svenska tillgångarna är avgörande för Europas mineralförsörjning. Bara LKAB står i dag för mer än 90 procent av Europas järnmalmsproduktion.
Mot denna bakgrund och med beaktande av den stora efterfrågan på världsmarknaden finns skäl att känna oro inför regeringens brist på initiativ när det gäller gruvnäringens fortsatta utveckling. Gruvindustrins betydelse för svensk ekonomi, den stora internationella efterfrågan och svenskt miljökunnande är viktiga skäl för att stödja gruvindustrins vidareutveckling. Utan regeringens aktiva medverkan riskerar vi missa en uppenbar potential till ökad sysselsättning och tillväxt.
I Finland har regeringen utarbetat ett förslag till handlingsprogram för gruvindustrins utveckling med en vision till 2050 "Finland är en global föregångare inom hållbart nyttjande av mineraler och mineralområdet är en av stöttepelarna för vår samhällsekonomi". I syfte att nå en utveckling av gruvindustrin i Finland presenteras tolv konkreta förslag som berör forskning och utveckling, förkortande av tillståndsprocesser, utveckling av miljöteknik, tillgängliggörande av investeringskapital med mera.
Sverige måste omgående samla gruvindustri, akademin och politiken för en sammanhållen gruvpolitik. Regeringen har ett ansvar och måste ta på sig ledartröjan i det arbetet. Ett nationellt handlingsprogram för en utvecklad gruvnäring med tydliga konkreta förslag är nödvändigt. Regeringen måste även lyfta in detta i EU-sammanhang med förslag om en europeisk strategi för råvaruförsörjning.
Vi har all anledning att kunna nå framgång. Sverige med Barentsområdet är Europas kornbod vad avser mineralfyndigheter och gruvindustri.