Kommentar till Brith Fäldts angrepp på Alliansen.
Brith Fäldt visar ett gott hjärta när hon ber om tolerans och medmänsklighet i en tid då människor flyr för sina liv, från krig och förtryck. Självklart ska Sverige, som ett av världens rikaste länder, ta emot de människor som tvingats bort på grund av krig och förföljelse. Där är vi helt överens.
Det är i det nästa som hon börjar braka iväg. Hon snubblar på sig själv när hon menar att de valfrihetsreformer som äntligen kommit svenskarna till del skulle vara ett hinder för människors frihet och möjlighet. Att människor blivit fattigare för att de numer kan välja skola eller hemtjänst. Det är befängt. Förmodligen anser hon det besvärande att IKEA:s grundare, Ingvar Kamprad, är på väg att flytta hem till Sverige. Det är ju faktiskt så att klyftorna ökar om en miljardär flyttar till Sverige - vi med vanliga inkomster blir ju relativt fattigare. Och de med de lägsta inkomsterna rent ut sagt utfattiga. I jämförelse, alltså. Att det sedan genererar en massa miljoner skattekronor till välfärden blir irrelevant i ett sådant resonemang. Ett resonemang på gränsen till avundsjukans raseri.
När hon mer exakt ondgör sig över friskolereformen blir det svårt att uppbringa någon som helst förståelse. Det räcker med att vi ser till Piteå och våra egna omgivningar. När kommunen lägger ner skolorna på landsbygden så ska ingen annan än just kommunen ha möjlighet att driva verksamheten vidare. Ett sådant perspektiv är både djupt cyniskt och orättvist.
Om man i bygden vill ta över en skola som kommunen vill lägga ner så ska det välkomnas. Inte motarbetas. För oss i Centerpartiet kommer alltid kvaliteten i skolan att vara avgörande, inte vem som driver den!