Göran Perssons pudel räcker inte
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Någon central krishantering fanns inte, det hade regeringen sagt nej till.
UD saknade också krisorganisation. Och sjukvårdsminister Ylva Johansson är ansvarig för den långsamma sjukvårdsinsatsen. Kort sagt, inget fungerade som det skulle, och det är ytterst statsministerns ansvar. Göran Persson vill ju inte delegera.
När han då firar jul utan att lyssna på varningarna, då blir det såhär.
Det enda glädjande är att kommissionen faktiskt vågat ta bladet från munnen och gett en osminkad bild av eländet och utpekat de ansvariga. Att det skulle bli något direkt ansvarsutkrävande av de berörda ministrarna är däremot mera tveksamt.
Göran Persson och kompani inser nog inte allvaret och klamrar sig kvar vid taburetterna. Detta skrevs före statsministerns presskonferens den 1 december.
Nu kan konstateras att min förmodan var riktig. Göran Persson avgår inte. Han tycker det räcker att han bad om ursäkt för sin försumlighet och lovar att jobba bättre i fortsättningen.
Denna så kallade pudel är knappast tillräcklig för de flesta människor, utom möjligen för några helt förblindade sossar.
Att ta sitt ansvar i en fråga som denna, med den förödande kritik som riktats mot regeringen och främst Göran Persson, kan bara innebära en sak; att statsministern avgår och tar hela regeringen med sig.
Jag tror säkert att GP känner sig frestad att sparka någon underhuggare, men det vore ologiskt eftersom det återfaller på honom själv. Han har ansvaret för att underhuggarna på hög nivå inte heller fungerade. Och det är inte att visa ansvar att sitta kvar efter detta.
Att det fanns folk på lägre nivå som insåg situationens allvar, det gör inte saken bättre för Göran Persson. Tyvärr lär partidisciplinen vara så hård att regeringen kan sitta kvar trots allt.
Att ha makten verkar vara viktigare än att sköta den väl.