Aldrig har det varit så inne bland partierna att tala om digital kommunikation. Om att möta de unga väljarna på deras egen arena. Men vad innebär det egentligen? Räcker det med att ha en Facebook-sida , ett Twitter-konto och en hemsida? Självklart inte. Vill man som politiker ha verklig digital närvaro så gäller det att hitta nya vägar för dialog med potentiella väljare.
En vanlig uppfattning hos unga är att politiska debatter mer handlar om pajkastning och slingrande svar, än att faktiskt bemöta väljarnas problem. Att politikernas digitala kanaler mer används som megafoner för att trycka ut sitt budskap, än för samtal mellan människor.
Det är en månad kvar till val och Johan, en 24-årig arbetslös kille i förorten, har svårt att skilja partierna åt i de frågor som är viktigast för honom. Han kan så klart gå ner till en valstuga på torget, läsa valmanifest på hemsidor, ställa frågor på partiernas Facebook-sidor eller varför inte ringa dem och fråga. Men det skulle aldrig hända.
Kraven på snabbhet, enkelhet och personlig integritet har höjts i takt med att utvecklingen gått framåt. Att kommunicera digitalt är vardag för allt fler. Samtidigt är politik ofta känsligt och många väljare vill vara politiskt neutrala i sina privata sociala medier och anonyma i dialogen med partier.
Det finns ingen enkel lösning för att få in alla i det politiska samtalet, men det behövs nytänkande alternativ. Vi behöver hitta sätt att öka engagemanget bland unga och kapa avståndet mellan väljare och politiker. Kanaler där människorna bakom politiken lyfts fram. Där väljarna själva sätter agendan och kan få ett rakt svar på de frågor de mest bryr sig om.
Om politikerna verkligen tar digital närvaro på allvar, då gäller det att hitta nya vägar för dialog. På väljarnas arena. På väljarnas villkor.