Johan Johansson, moderat riksdagsman i försvarsutskottet, har nu lyckats skriva två inlägg i försvarsfrågan här på PT-Debatt - 1 februari och 8 februari - utan att med ett ord beröra de senaste femton, tjugo årens krypande svenska säkerhetspolitiska kontrarevolution. Alltså ett Sverige som under de här åren gått från ett system med värnpliktiga som försvarar våra gränser, till ett så kallat insatsförsvar med yrkessoldater för tjänstgöring i USA- och Nato-initierade krigståg runt om i världen.
Och detta utan att svenska folket tillfrågats i saken. Eller getts möjlighet att i något riksdagsval säga vare sig ja eller nej till detta systemskifte.
Men det är kanske irrelevant? Nej, det borde det åtminstone inte vara i ett land vars politiker talar vitt och brett om vårt folkstyre. Så hur vore det om Johan Johansson och hans kompisar i riksdagens försvarsutskott, ordinarie och suppleanter, tog sig en funderare här. Och då också tänkte på att i den folkrättsliga ordning som fortfarande är den gällande och som går tillbaka till den Westfaliska freden 1648, så är just försvaret av det egna territoriet den enda legitima våldsanvändningen i umgänget stater emellan.
Denna ordning är givetvis inte gratis. Ett nödvändigt bidrag till dess upprätthållande är ett rejält territorialförsvar byggt på allmän värnplikt. Ja, den premien är vi den skyldiga. Allt annat är ren kapitulationspolitik. Minns Maos dictum: Ett land har alltid en armé. Sin egen. Eller någon annans.
I Österrike hade man härom veckan just en folkomröstning om värnplikten. Och min fråga blir därför: Går det att ha någon respekt alls för Johan Johansson och hans kolleger i riksdagen utan att också vi i Sverige får svara på den frågan?
Ja, räcker det med att här bara tala om en kontrarevolution. Att högt över svenska folkets huvuden vända till sin motsats en nästan två hundra år gammal säkerhetspolitisk linje, som såväl här hemma som i vår omvärld uppfattats som ett svenskt signum av första ordningen.
Landet med ambitionen att inte låta sig dras in i några krig utanför sina gränser. Och som bara tar till vapen när det invaderas av främmande makt. Måste inte ett sådant egenmäktigt förfarande vara olagligt?
Strida mot vår konstitution. Har vi fått en ny överhet som tycker att detta är lappri?