Förtydligande av mitt budskap
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns även de som påpekar att det budskap jag försökt föra fram skulle behöva förtydligas litet. Det budskap som i kortversion lyder: Norrbottens sjukvård som är dyrast och dessutom i ett antal avseenden bland de sämst fungerande i Sverige bör ställa sig själv frågan: Varför blev det så och vad kan vi nu göra åt detta?
Ett stort problem är förstås att den uppfattningen bara verkar ha stöd hos en mindre del av befolkningen och att de flesta, exempelvis politiker och övriga makthavare, de fåtaliga sjukvårdsanställda (mest läkare) som deltar i offentlig debatt och de mer än hälften av befolkningen som röstade på s, v och mp i valet till synes verkar nöjda.
Det är möjligt att tiden för en öppen debatt ännu inte är mogen.
Den som sedan valet faktiskt gjort ett litet försök är överraskande nog Sven-Erik Bucht (s).
Han har deklarerat att han tänker slåss tills han stupar för Haparandabornas rätt att via nytt avtal utnyttja sjukvården på den finska sidan.
Officiellt heter det att kravet motiveras av geografi (tre mil till sjukhuset i Kemi) och den höga andelen finskspråkiga i kommunen.
Jag skulle gärna se att Bucht i kraft av sin särklassiga politiska pondus nu även fördjupade debatten.
Både för sin egen befolkning men även övriga norrbottningars skull.
Jag skulle önska att han så tydligt han kunde beskrev vad det är som gör att kravet väcks just idag och inte för fem eller tio eller femtio år sedan. En period där både geografin och tvåspråkigheten faktiskt varit ganska oförändrad.
I massmedia har vi senaste veckorna tagit del av berättelsen om en patient som sökte Haparanda vårdcentral med svåra ryggsmärtor och som skickades hem och dog till följd av en sprucken stor kroppspulsåder. Den organisation som denne patient istället hade kunnat välsignas av på den svenska sidan ser ut som följer:
Telefonkontakt från distriktsläkare i Haparanda med Kalix sjukhus som inte har någon akut kirurgi. Skiktröntgen i Kalix som bekräftar diagnosmisstanke.
Telefonkontakt och remiss vidare till Sunderby sjukhus som saknar dygnet runt akut kärlkirurgi.
I bästa fall inringd kärlkirurg och livräddande operation.
Tänk om Sven-Erik Bucht nu vågar inleda en debatt som tar sin utgångspunkt i de organisatoriska skillnader han förmodligen identifierat mellan nordfinsk och nordsvensk sjukvård och de verkliga fördelar Haparandaborna skulle kunna erbjudas om han fick sin vilja fram. Gör han det inte låt oss i alla fall hoppas att han lyckas i sitt uppsåt innan han stupar.