Näringslivet behöver idéer och drivkraften från nya och växande företag. Sedan tio år har det skett en positiv omsvängning med förbättrade och förenklande skattevillkor för ägarledda företag. Förbättringarna i de så kallade 3:12-reglerna har gett incitament till vinst och utdelning vilket stimulerar företagandet, ökar investeringarna och därmed jobbskapandet. Efter reformerna har utdelningarna flerdubblats samtidigt som löneutbetalningarna till företagarna fortsatt öka i samma takt som för vanliga anställda. Detta har dessutom gjort att skatteinbetalningarna ökat.
Ett hack i den positiva kurvan var de förändringar som Anders Borg genomförde 2014 med krångliga begränsningsregler av ägandet. Tyvärr finns det nu risk att regeringen Löfven fortsätter att försämra villkoren för ägarledda företag. Detta vore djupt olyckligt för hela samhället.
Regeringen har uppdragit åt en utredning att se över hela 3:12-reglerna i syfte att totalt sett öka beskattningen av ägarledda företag. I direktiven talas om att spänningarna i beskattning mellan arbetsinkomst och kapitalinkomst ökat. Det är riktigt att beskattningen av arbetsinkomst ökat sedan 1990 men att ”minska spänningarna” genom högre skatt på företagande vore helt fel väg att gå. Investeringskapital är flyktigt och normalnivån på den svenska kapitalbeskattningen är redan ungefär dubbelt så hög som i omvärlden.
För passiva placeringar har Sverige infört investeringssparkonto med en schablonbeskattning som motsvarar ungefär tio procent på avkastningen. Det är en välkommen reform som gjort delar av den svenska kapitalbeskattningen mer konkurrenskraftig. För aktiva placeringar i ägarledda företag är däremot beskattningen högre; mellan 20 och 57 procent. Som högst kan alltså en aktiv placering råka ut för full arbetsbeskattning.
”Spänningen” mellan skatt på aktiva och passiva placeringar är således redan stor och kan bli ännu större om regeringen försämrar 3:12-reglerna. Det vore ett tråkigt steg tillbaka till den tid där ständiga förändringar i regelverket skapade osäkerhet för investeringar. Detta är tyvärr intrycket av den nya utredningen, men kan väl knappast vara syftet?
Det är i grunden fel att ställa beskattningen av arbete och entreprenörskap mot varandra. Den balans som regeringen säger sig eftersträva nås bäst genom att sänka världens högsta marginalskatt, inte genom sämre villkor för entreprenörskap, investeringar och jobbskapande. Företagandet behöver fortsatta reformer för att ge svenskt aktivt ägande minst lika goda villkor som utländskt ägande och som passivt sparande på investeringssparkonto.