Fördomsfullt, Peeter-Jaan Kask
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Peeter-Jaan Kask min bok "Saker jag inte förstår" på ledarsidan. Och han frågar sig vilka krav som man kan ställa på politisk satir, och om det räcker med att bara vara rolig.
Naturligtvis gör det inte det. Och därför är det extra sorgligt att Kask ger uttryck för en av de allra vanligaste fördomarna kring politisk satir, nämligen att den som ägnar sig åt satir skulle vara mindre påläst, och att den som blandar in humorn som vapen inte förtjänar att tas på lika stort allvar. Ett synsätt som grundar sig på en tro om att trist och tråkigt är detsamma som trovärdigt, på samma sätt som roligt och lättläst skulle vara detsamma som slarvigt. Min övertygelse är att det snarare är tvärtom. Har man ambitioner att skriva roligt är man väl medveten om de fördomar som finns.
Min bok grundar sig på material som jag har insamlat under flera år. Det handlar om intervjuer med makthavare, forskare och experter. Litteratur, avhandlingar, artiklar, offentliga utredningar och skrivelser. Kask kritiserar mig för min kritik mot det nya pensionssystemet, och för att jag anser att det var något som kuppades igenom. En kritik som han anser är orättfärdig och oseriös.
Låt mig därför förklara vad ordet "kuppa igenom" betyder för mig. Kuppa igenom betyder att politikerna bestämde sig för att hålla frågan utanför valrörelserna. Kuppa igenom betyder att pensionssamarbetsgruppen som skulle utgöras av samtliga fem partier, underlät att meddela kritikerna av det nya pensionssystemet mötestider för när man skulle ses. Kuppa igenom betyder för mig att det socialdemokratiska arbetarpartiet lät partidistrikten komma in med synpunkter kring det nya pensionssystemet, och när synpunkterna kom in och det visade sig att 501 svar var negativa och 29 var positiva, så avfärdade man synpunkterna med att man måste ha haft insyn i hela arbetsprocessen kring pensionssystemet för att kunna förstå pensionssystemets fördelar.
I dag har vi fått ett pensionssystem som är omgjort i grunden, och som bland annat innebär att löntagarna måste komplettera med ett privat pensionssparande för att komma upp i de gamla nivåerna. Detta är vedertagna fakta. Samtidigt visar undersökningar att män sparar nästan dubbelt så mycket pengar till sina privata pensioner än kvinnorna. Allra minst sparar kvinnliga låginkomsttagare, de som skulle ha behövt det mest.
Om Kask har svårt för seriös litteratur som är kryddad med humor föreslår jag "Juvelen i kronan" av Urban Lundberg. Den är garanterat humorfri, samtidigt som den redogör för samma händelseförlopp som jag.