Fördelningssystem utan "broms" är inte stabilt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag skrev: En pensionär som vill ha arbete har naturligtvis rätt att anlita AF. Du påstod och påstår att jag inte tyckte att det var rätt att garantipensionären med samma "lön" skulle betala mer skatt än den som jobbar. Jag skrev: Pensionärer med låga inkomster behöver ett tillskott, och det kan lösas genom att höja grundavdraget. Är det tillräckligt klart? För övrigt försöker du förbigå dina "missförstånd" med tystnad. Du hoppas att vi ska "tagga" ned debatten, men samtidigt fortsätter du att vilseleda läsaren. Det är svårt för en läsare att komma ihåg, vad jag skrivit två veckor tidigare, och det är väl detta du litar på. Jag avskyr den typen av debatt.
Stina Johansson tillhör tydligen dina favoriter och du håller med henne till 95 procent. Hon har i en av sina insändare pläderat för en återgång till det gamla ATP-systemet. Hon ifrågasätter dessutom mina uppgifter att pensionssystemet ej längre står för kostnader för garantipension, efterlevandepension och förtidspension. Hennes bevisföring är ytterst märklig. Hon drar den felaktiga slutsatsen att eftersom försäkringskassan fortfarande administrerar de allmänna lagstadgade pensionerna så åtar sig pensionssystemet alla kostnader till pensioner utom premiereservdelen. Det kan väl inte vara möjligt att du, Knut Lundgren, fortfarande på fullt allvar tror att de 258 miljarder som den dåvarande socialdemokratiska regeringen överförde från ATP-fonderna till staten rör sig om ett lån eller en konfiskation.
Vad var det då som fick Socialdemokraterna och de borgerliga partierna att förändra pensionssystemet. ATP är ett fördelningssystem, som fungerar så att varje års insättningar betalar samma års utbetalda pensioner. I början var pensionsutbetalningar små, och därför kom stora belopp att placeras i fonder.
Tidigt insåg många att ATP-systemet var långsiktigt ohållbart, dels för att man räknat med för stor genomsnittlig tillväxt och dels för att medellivslängden stiger. I det nya pensionssystemet infördes därför en automatisk balansering som ser till att utgifterna på lång sikt ej överstiger intäkterna,"bromsen". Detta var en nödvändig förändring. Folksams "begravningskassa" bygger också på ett fördelningssystem, och många har tydligen ej varit medvetna om detta.
Både fack och pensionärsförbund torde däremot ha känt till att ett krympande antal nytillkomna försäkringstagare skulle medföra antingen höjda premier eller minskade utbetalningar vid dödsfall, och den kunskapen borde tydligare ha överförts till försäkringstagarna.
Den nya pensionsreformen föregicks med segslitna förhandlingar under flera år. Vilka förändringar kom man så småningom överens om? Att avskaffa fördelningssystemet var inte möjligt. Man kunde inte i det här läget övergå till ett premiereservsystem. Av våra pensionsgrundande inkomster överförs 16 procent till pensionssystemet och 2,5 procent får inkomsttagaren själv placera. I det gamla ATP-systemet uppräknades pensionen efter prisutvecklingen och i det nya av löneutvecklingen. Detta har medfört att jag de senaste sex åren fått en högre pension än jag skulle haft i det gamla systemet.
År 2010 slår dock bromsen till på grund av det senaste börsraset, men årets oväntade stora börsuppgång talar för att nedräkningen av pensionen kan bli kortvarig. Vi får dock räkna med att med en åldrande befolkning så kan problem uppstå med finansieringen av pensionerna. Något måste på sikt åtgärdas. Det finns flera alternativ. Vi måste få fler i arbete, pensionsåldern måste troligen höjas, vi kan eventuellt få acceptera en lägre pension, eller också höja uttagen till pensionssystemet. Att helt skrota det nya pensionssystemet torde inte ske, och Stina Johanssons förhoppning om en återgång till det gamla ATP-systemet blir med stor säkerhet bara en dröm.