Upprop till stöd för Dawit Isaak
I dag publicerar över 90 svenska medier ett upprop för Dawit Isaak, som suttit fängslad i 14 år, utan rättegång, utan dom i Eritrea. Hans brott är att han var journalist. I dag är trycket mot journalister stort runt om i världen och pressfriheten sitter löst i länder där den tidigare varit stabil. Vi får trots det, eller på grund av det, inte glömma vår svenska journalist Dawit Isaak. Initiativtagare till uppropet är Kurdo Baksi, chefredaktör för tidningen Svartvitt, Charlotta Friborg, chefredaktör UNT och Helena Giertta, chefredaktör Journalisten.
nPå ett såväl mänskligt som demokratiskt plan är det som hänt Dawit Isaak avskyvärt. Vi kräver att regeringen gör mer för att få honom fri, säger Helena Giertta.
nSom publicist i Sverige tar man för givet att yttrandefrihet och pressfrihet råder. Dawit Isaaks fall påminner oss om att det inte är så för alla, säger Charlotta Friborg.
nGenom att vi samlat så många olika medier, från så många olika håll i Sverige visar vi att kravet på att Dawit Isaak ska släppas fri är starkt, säger Kurdo Baksi.
Uppropet har undertecknats av 80 chefredaktörer och mediechefer.
I dag har den svenske journalisten, poeten och trebarnspappan Dawit Isaak, 50, från Lerum suttit fängslad – utan rättegång – 14 år i Eiraeiro-fängelset, 15 kilometer norr om Eritreas huvudstad Asmara. Han är inspärrad i en cell som är två gånger tre meter liten och han är sjuk. Så länge den nyckfulla eritreanska regimen inte kommer med några nya uppgifter utgår vi från att Dawit fortfarande lever. Många vittnen har berättat att den diabetessjuke Dawit fortfarande är vid liv.
Diktaturen i Eritrea – ledd av presidenten Isaias Afewerki – har inte bara tystat en kritisk journalist. Diktaturen har också berövat barnen Betlehem, Danait och Yorun en pappa och Dawits fru Sofia en make vid sin sida. Det Dawit har råkat ut för är minst sagt makabert: I 14 år har han varit fängslad utan vare sig rättegång eller dom, han har aldrig sett några åtalspunkter, eller fått anlita en advokat. Presidenten Isaias Afewerki har själv sagt att Dawit inte förtjänar ett utmätt straff.
Så varför har Dawit Isaak frihetsberövats? Svaret är lika enkelt som grymt: Han använde sig av det gryende landets nyvunna yttrandefrihet genom att skriva artiklar i den modiga och demokratitörstiga tidskriften Setit. En tidskrift som Dawit var med och grundade. Han trodde på och kämpade för yttrandefrihet, som i dag bara finns som en dröm i Eritrea.
Några ord han satt på pränt, är skälet till att han ännu är fängslad. Det är som om vi som undertecknat den här artikeln skulle ha låsts in i Kumlafängelset på obestämd tid, utan att få en chans att försvara oss, utan att få meddela oss med våra anhöriga – bara för att vi stundom kritiserat de styrande. Det vore helt otänkbart i en demokrati som Sverige.
Vi undrar därför:
nÄr det rimligt att Sverige – genom EU – ger Eritrea bistånd?
nVarför har de olika svenska regeringarna visat en sådan passivitet i detta fall? Den "tysta diplomati" som Utrikesdepartementet ofta hänvisar till har uppenbart inte fungerat i Dawits fall.
nVarför har den svenska diplomatin misslyckats när andra västerländska makter, till exempel USA, ständigt hämtar hem medborgare som dömts till fängelse på felaktiga eller godtyckliga grunder?
nVarför har inte någon av de tre senaste svenska statsministrarna krävt att få besöka Dawit Isaak i fängelset i Eritrea? Hur länge ska UD lita på sin tysta diplomati?
Nej, nu är det dags att inleda aktiv diplomati för Dawits frihet. Allt annat är svek mot Dawit Isaak, hans fru och barn och alla andra eritreaner som riskerar att kastas i fängelse för att de vågar säga och skriva vad de tycker.