Finanskrisen slår hårt mot de fattigaste
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mest slående under resan var insikten om den globala finanskrisens omfattning. Länder riskerar att gå i konkurs och som vanligt drabbas fattiga människor i utvecklingsländer hårdast. Världsbankens chef Robert Zoellick uttryckte det så här på G20-mötet: "I London, Washington och Paris talar folk om bonusar eller inte bonusar. I stora delar av Afrika, Sydasien och Latinamerika handlar kampen om mat eller inte mat."
Enligt Världsbanken kommer den ekonomiska tillväxten i utvecklingsländerna att minska från i genomsnitt 5,8 procent 2008 till 2,1 procent 2009. Därmed hamnar ytterligare 53 miljoner människor under FN:s fattigdomsstreck på 1,25 dollar per dag. Till det kommer de 130 till 155 miljoner människor som drabbades hårt av de kraftigt stigande priserna på mat och bränsle under förra året. Det gör i sin tur att FN:s åtta millenniemål om bland annat halverad fattigdom och hunger troligen inte kommer att nås före 2015. För att motverka det kraftiga fallet i världshandeln lovade G20-mötet att ge 250 miljarder dollar till finansiering av internationell handel och exportgarantier via bland annat Världsbanken. Samtidigt offentliggjorde Världsbanken ett nytt initiativ om upp till 50 miljarder dollar för bättre handelsvillkor för utvecklingsländerna. Också IMF:s roll stärks genom 500 miljarder dollar i krediter från flera länder.
IMF har fått utstå rättmätig kritik för att fondens krav på låntagarna har varit så hårda att de har inneburit minskade resurser till bland annat utbildning och sjukvård. Det har drabbat andra FN-organ, exempelvis FN:s barnfond Unicef. Nu ska kraven lättas, vilket är bra. För den svenska delegationen i USA blev det uppenbart att minskad produktion och tillväxt i många länder leder till minskat bistånd, vilket i förlängningen får konsekvensen att många människor, inklusive barn, kommer att dö. Därtill kommer alarmerande signaler om radikalt minskade investeringar i Afrika, vilket gör det ännu svårare för kontinenten att ta sig ur fattigdom och underutveckling.
En ny ekonomisk världsordning måste bygga på demokrati, öppenhet, gemensamt ansvar och solidaritet. Att de tjugo länderna lyckades ena sig i London kan i sig verka stabiliserande för världsekonomin. I slutdokumentet från G20-mötet säger deltagarna: "Vi bekräftar vårt historiska löfte att nå millenniemålen och att uppfylla våra löften om bistånd". När Världsbanken och IMF håller sina vårmöten i slutet av april måste Sveriges finansminister Anders Borg och hans kolleger verka för att löftena infrias. Ansvaret för världens fattiga delas av alla.