Europas förenta stater är en omöjlighet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En del gamla argument från junilistan finns fortfarande kvar, men deras trovärdighet kan ifrågasättas efter den där kullerbyttan. Junilistan är säker på att unionen är på väg att bilda en federal stat och bygga en gemensam armé. EU vill bli en militär makt! Enligt deras uppfattning ger Lissabonfördraget mer makt till Bryssel och kommer att tillåta denna uppbyggnad.
Jag kan garantera att på grund av radikalismen, patriotismen, nationalismen och olika former av kulturer i de olika länderna i EU, kommer detta inte att ske.
En "Europas förenta stater" är i praktiken en omöjlighet. Så junilistan kan lugna sig. Däremot kan en armé med interventionisk karaktär bli en verklighet eftersom detta behov vid vissa situationer är uppenbar. Andras liv, värdighet, matleverans för dem som är hungriga på grund av krig, katastrofer med mera. Sådana åtgärder kräver i många fall militärt stöd för att komma fram och rädda.
Praktisk så är Lissabonfördraget en växellåda i maskinen som kommer att tillåta resa under ändrade ekonomiska förutsättningar som politikerna har bestämt för att nå till ett visst mål. Detta innebär att efter Lissabonfördraget kommer andra att följa beroende på EU: s och olika ekonomiska områdens politiska/socioekonomiska utveckling.
Just nu dikterar liberaliseringen i globaliseringssfären en mycket hårdare intern/extern konkurrens. Den måste bemötas med adekvat/realistisk inställning och eventuellt komplettera nackdelar och fördelar genom en aktiv fördelningspolitik. Detta i det ekonomiska området EU, om vi nu vill i längden behålla vår socioekonomiska levnadsstandard.
Samarbetet med andra ekonomiska områdena som är svagare måste, för att deras befolknings socioekonomiska och politiska kapital ska kunna växa som konsumenter, ha ett etiskt förhållningssätt.
För att allt det här ska gå, krävs ett mer aktualiserat mandat för EU, ett fördrag (konstitution) där samarbetsformer måste kunna justeras mellan alla intressenter för att medborgarna som konsumenter, ska tjäna nog med pengar för att kunna konsumera. Så hålls produktionscykeln igång.
Där är alla politiska krafter i unionen mer eller mindre överens, däremot angående de som av olika skäl har svårigheter av socioekonomisk karaktär finns en stor skillnad mellan höger och vänster som är värd att inte blandas i samma påse och som borde ses och analyseras noggrant. Valet till EU 2009 handlar mer än någonsin om höger och vänster. Hoppas att junilistan inser det i stället att vara så populistisk.