EU har nyligen i direktiv om energi för åren 2020-2030 insett rådande olägenheter och det är glädjande att regeringen tvingas omarbeta den svenska energimarknadens inriktning. Minskning av klimatutsläpp med 40 procent innebär omläggning med tyngdpunkt till transportsektorn där de stora utsläppen förekommer. Beträffande förnybar energi har Sverige redan uppnått 51 procent och EU nya direktiv om 27 procent är uppfyllt med råge.
Satsning på metanol som motorbränsle är att föredra i stället för subventioner till vindkraft. Missnöjet med nuvarande energipolitik har sin grund i bland annat följande: Vindkraft i Sverige har blivit högvilt för utländska investerare. Allt från utländska riskkapitalbolag till pensionsfonder pumpar in miljardbelopp i förnybar energi i Sverige. Frågan måste ställas om det är riktigt att svenska elkonsumenter skall betala subventioner, nätkostnader och framtida underhåll av nät för inkomster till finansiärer i andra länder, speciellt då svensk traditionell elmarknad är fossilfri ger elöverskott och vi själva har inte något behov av vindkraft. Höjda elräkningar och raserad natur blir resultatet av någonting vi inte behöver. Exportindustrins konkurrenskraft försvagas.
Vindkraftsförespråkare menar att Sverige skall bygga mer vindkraft för export till kontinenten för att minska dess fossilanvändning. Det kan emellertid konstateras att alla runt Sverige kringliggande länder har långa blåsiga kuststräckor och om intresse finns för vindkraft är inhemsk lokal vindkraft att föredra. Närproducerad el ger låga energibortfall i form av låga nätförluster. Om vindkraften i Sverige byggs ut i stor omfattning fordras trots detta, att den traditionella elen finns kvar i full skala som beredskapskraft då det inte blåser. Detta innebär i sin tur att dels betalas subventioner till vindkraften men dessutom betalas subventioner till den traditionella elen som tappat sin lönsamhet på grund av att den utnyttjas i liten omfattning. ( Kapacitetsmarknad ) Detta får också negativ inverkan på konsumenters elpriser.
Svenska Kraftverk anger att i utsatta situationer med lite vind kan endast sex procent av vindkraftens installerade effekt tillgodoräknas. Detta låga tillskott kan inte ersätta 43 procent kärnkraft och således måste kol eller gaskraft införas om kärnkraften läggs ner. EU:s nya direktiv styr enskilda länder mot mer inhemska åtgärder för att möta uppsatta mål och en förhoppning är att mer inhemsk vindkraft byggs på kontinenten vilket lättar på Sveriges börda att bistå med förnyelsebar energi.
Transportsektorn ger inte bara höga koldioxidutsläpp utan medför en rad andra problem. Om person- och långtradartrafik minskar med hjälp av snabba och säkra järnvägstransporter vore mycket vunnet. Norska regeringen har tillsatt en utredning av ny effektiv järnvägsförbindelse sträckan Oslo–Göteborg, som är både Sveriges och Norges största hamn. Varje dygn passerar mer än tvåtusen tunga lastbilar och trettontusen personbilar gränsen vid Svinesund. Sträckan är 30 mil och tar fyra timmar med tåg. Vi bör gynna handeln och binda ihop länderna och här har vår granne Norge reagerat och gör slag i saken, allt medan Sveriges infrastrukturminister säger ”att frågan inte är prioriterad”.
Trafikverkets kapacitetsutredning pekar på att lastbilstransporter mellan Oslo och Göteborg kommer att öka med 70 procent till 2025, att det uppstår betydande trängselproblem på E6 och att järnvägen inte har tillräcklig kapacitet. Norge är en av Sveriges främsta exportnationer. Åtta miljoner invånare bor på sträckan Oslo–Göteborg–Malmö–Köpenhamn. Detta bör lägga grund för bättre infrastruktur och för att frågan ska prioriteras. Här är ett exempel där EU nya direktiv välkomnas.