Ett samhälle med ökade klyftor
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad man då glömmer bort är, att politik är det verktyg eller den process som behövs för att fatta beslut i olika frågor inom det demokratiska samhället. Vårt system bygger på så kallad representativ demokrati med olika politiska partier vars representanter väljs i fria och hemliga val.
Ordet "demokrati" har en stark positiv laddning. Det står för frihet, självständighet och mänskliga rättigheter och innefattar även en människosyn om alla människors lika värde.
I begreppet "demokrati" ingår inte bara en rättighet/möjlighet till inflytande, utan också ansvar och skyldighet att informera sig om de frågor som är aktuella och där man vill göra sitt inflytande gällande.
Alternativet till vårt demokratiska system är olika former av auktoritära regimer, som inte sällan kallar sig för demokratier, men som på olika sätt begränsar människors självständighet och frihet. Det kan vara militärt eller politiskt förtryck, men även ekonomiskt förtryck.
Innebörden i orden "frihet" och "demokrati" är således fråga om både samhällssyn och människosyn och i förlängningen en fråga om vilket sorts samhälle vi vill ha.
Det ovan sagda kan anses som självklarheter. Ingen kan väl vara emot detta. Men ser vi ut över världen är det inte så självklart. Även inom vårt eget land reser sig många frågetecken.
Den svenska modellen för välfärd och trygghet har inte tillkommit av en slump. Den har sitt ursprung ända från Per Albin Hanssons dagar och bygger på människosynen om jämlikhet och att i ett gott samhälle skall vi ta hand om varandra.
Den politiken är beundrad i omvärlden och har utvecklat Sverige till ett av världens rikaste länder.
Det vi nu ser är en politik som leder bort från dessa ideal. Vi får ett samhälle med ökade klyftor och orättvisor, som skapar oro och därmed minskar friheten, framförallt för de svaga.
Det blir mindre av solidaritet och mera av individualism, det vill säga att var och en får i större utsträckning klara sig själv.