En onödigt uppblåst konflikt

Piteå2006-02-02 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I september förra året publicerade den danska dagstidningen Jyllandsposten karikatyrteckningar av profeten Muhammed, som förresten aldrig dödade någon människa i hela sitt liv. Teckningarna liknar de antisemitiska nidbilder som för länge sedan förpassats till historiens skräphög och som en ansvarig utgivare i dag skulle straffas för i domstol vid publicering.

Ändå var inte reaktionen bland muslimerna inte lika stark då som nu, fyra månader senare.



Dagens kalabalik kring publiceringen skulle nämligen enkelt ha kunnat undvikas, om Jyllandsposten i ett tidigt skede visat den minsta förståelse för att fler än 1,3 miljarder människor i världen känner sig kränkta och förföljda både i sin religiösa övertygelse och som folkgrupper. Istället agerade redaktionen på ett sätt som bland muslimerna uppfattas som en uppmuntran till andra att göra likadant, under förevändning att försvara yttrandefriheten. Den kristna norska veckotidningen Magazinet valde att publicera samma teckningar i januari i år, ett beslut som försvarats på debattplats i
Dagens Nyheter.



Det allvarligaste är inte att profeten Muhammed avbildats i strid mot den islamska läran. Värre är att publiceringen och dess förespråkare ingår i ett mönster som blivit allt tydligare i västvärlden sedan 11 september 2001. Muhammed-karikatyrerna ingår i samma slags propaganda som orsakade krigen i Afghanistan och Irak. Nu inväntar provokatörerna en muslimsk (terrorist-) reaktion: "Vi vet att friheten är hotad av en religion som inte är främmande för att ta till våld", med redaktör Vebjørn K. Selbekks ord.

Tryckfrihet, yttrandefrihet och demokrati är stora principiella landvinningar som vi måste skydda och behålla. Men de får inte skada andras kultur eller religion, för kulturell mångfald och religionsfrihet är också viktiga mänskliga rättigheter att värna om.

Eftersom de skandinaviska länderna är rädda om sin tillkämpade interna demokrati och yttrandefrihet, borde det just här finnas förståelse för att andra inte vill ändra på sina interna regler. När Jyllandspostens kulturredaktör Flemming Rose försvarar tidningens agerande med att "vi kräver inte att Saudiarabien inför kristna traditioner" har han fel. Med Sverige i spetsen begärde de skandinaviska länderna nyligen officiella sanktioner mot Saudiarabien om inte kvinnor skulle få komma in på en fotbollsmatch.



Nu bojkottar konsumenterna i länder som Saudiarabien med fler, av egen fri vilja och utan sanktioner uppifrån, danska/skandinaviska produkter i en sådan omfattning att näringsliv och ministrar i hela Europa förfäras. Danmark beräknas förlora åtta miljarder kronor per år om exporten tvingas upphöra. Flera tusen arbetstillfällen är i farozonen. Med ens visas stor förståelse för att karikatyrerna "skapat misstro och onödiga konflikter" mellan muslimer och skandinaver (citat från norska utrikesdepartementet). Det danska utrikesministeriet har i sin tur skickat en ambassadör till Kuwait för att reda ut vad som hänt.

Varför inte undvika allt detta bara genom att avstå från publiceringar som väcker hat mellan folken? Det har exempelvis aldrig hänt att en muslimsk dags- eller veckotidning publicerat teckningar eller skrift som är avsedda att nedvärdera Jesus eller Moses som heliga personer.

Läs mer om