En dålig förklaring
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag vill istället påstå att flertalet av dagens svenskar har mycket bättre kunskaper om kärnkraft och risker med kärnkraft än de, som året efter Harrisburg gick till valurnorna. Jag vet inte om BP tillhör undantagen.
I mars 1979 hände som bekant en kärnkraftsolycka i Harrisburg i USA som kom att få allvarliga konsekvenser för vår energipolitik. Under den "galna" veckan efter haveriet sprang många svenska politiker runt som yra höns och yrkade på avveckling av kärnkraften, och en skyndsam folkomröstning. I rättvisans namn fanns det ett antal politiker som hade både kunskaperna och modet att vänta på vad en utvärdering av olyckan kunde visa. Med facit i hand vet vi att det som hände i Harrisburg borde ha blivit ett motiv för fortsatt användning av kärnkraft. Trots konstruktionsbrister, trots alla fel som begicks, trots en partiell härdsmälta, var reaktorn byggd så, att ingen människa kom till skada på grund av radioaktiva utsläpp.
Men ingenting kunde stoppa en folkomröstning, och mycket talade för att kärnkraftsmotståndarna skulle vinna, och en snabb avveckling skulle komma att äga rum. För att undvika en sådan utveckling kom alla linjerna att innehålla krav på avveckling men med olika krav på ersättningsenergi innan avveckling kunde påbörjas.
Så kom då Tjernobylkatastrofen 1986. Det var en fruktansvärd katastrof, och kärnkraftsmotståndarna var inte sena med att påstå att en sådan olycka skulle kunna drabba en svensk lättvattenreaktor. För en del berodde det på okunskap, medan andra talade mot bättre vetande. I en sådan situation hjälpte det inte med väl underbyggda beskrivningar av svagheter hos reaktorn i Tjernobyl jämfört med en svensk lättvattenreaktor. Rädslan för en svensk reaktorolycka ökade hos opinionen. I dag planeras och byggs reaktorer runt om i världen, och vad jag vet så planeras inte några grafitmodererad reaktorer. För tre år sedan stängdes den sista reaktorn i Tjernobyl. Tyvärr finns ett antal liknande reaktorer kvar i Östeuropa.
I dag vet vi att den största faran för vårt klot finns i de stora koldioxidutsläppen från förbränning av olja, kol och gas. Vi har möjlighet att minska vårt beroende av dessa energislag genom att ha kvar kärnkraften, att effektivisera vattenkraften, att öka biobränsleanvändningen och fylla på med vindkraft. På sikt bör vi ersätta de reaktorer, som vi inte längre anser uppfylla de stränga krav på säkerhet, som vi satt upp, med nya reaktorer. Ute i världen bygger man provanläggningar, som kan krama ut de mängder av energi som finns kvar i det så kallade utbrända kärnbränslet. Kärnenergin är en viktig energikälla idag, och kommer sannolikt att vara det i framtiden.