Dyrköpt personalpolitik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Omorganisationer är ett klassiskt skäl till arbetsrättsliga konflikter och en klassisk metod för att "omorganisera bort" de personer som ur ett snävt chefsperspektiv för stunden kan verka "besvärliga". I veckan ska enligt uppgift ännu ett miljonskadestånd slutregleras. Det handlar om en snart före detta anställd som inte passade in i landstingets snäva mall för hur en anställd ska vara kuvad och formad för att blidka vår landstingsledning. I en organisation med nästan 8000 anställda anser vi att omplacering är en bättre metod än utköp.
Hamnar du som anställd av något skäl i en konflikt med din närmaste chef kan du vara säker på vem som får fly fältet. Inte är det chefen. Oavsett om vi håller diskussioner på ett snävt arbetsrättsligt plan eller om man ser på det ur ett bredare perspektiv saknas nästan helt ansvarsutkrävande av chefer inom landstinget. Hur många chefer har fått sluta sina tjänster på grund av att de inte lyckats med sin arbetsledande funktion? Hur många chefer har fått sluta sina tjänster på grund av att de inte levt upp till de verksamhetsmässiga och ekonomiska målen? När konflikter gång på gång blossar upp på ett arbetsställe är det ofta ett tecken på en bristfällig ledning. Ställ högre krav på landstingets chefer, se till att en överordnad chef ska ansvara för konflikthantering och att endast landstingsdirektören ska ha mandat att besluta om kontanta ersättningar kopplade till anställningars avslutande är bra metoder för att undvika utköp.
Anställda som vågar stå upp för sina åsikter och kanske till och med (Gud förbjude) vågar kritisera landstingsledningen verkar förr eller senare hamna på personalavdelningens lista för anställda som bör köpas ut från sin anställning. Hanteringen av uppsägningen av överläkare Anders Mansten är naturligtvis det ur ett riksperspektiv mest ökända fallet men hans fall är tyvärr inte på något sätt unikt. Att ta vara på personalens åsikter och att sluta tysta ned vår egen personal är en bättre metod än utköp.
Hur många miljoner har landstinget betalat ut i skadestånd och "frivilliga överenskommelser" (som landstingsledningen hellre vill kalla det) för att få personal att ge upp sin anställning i landstinget? Arbetsrätten ger landstinget som stor arbetsgivare alla chanser i världen att, med ett korrekt agerande i liknande personalärenden, undvika en dyrköpt personalpolitik som bygger på att miljonskadestånd ska dölja egna misstag. Ska landstinget bli en bättre arbetsgivare i framtiden krävs det att de inte år efter år upprepar samma misstag på det arbetsrättsliga området. Landstinget ska klara av att hantera omorganisationer, konflikter mellan chefer och medarbetare och kritik från medarbetare utan att lösa ut anställda med miljonskadestånd. Vi behöver en nollvision på detta område. Det finns inget skäl att betala personal i vården för att inte gå till arbetet!