Det "sovande folkets" betydelse i politiken

Piteå2010-10-26 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bengt-Urban Fransson spekulerade i sin krönika i Piteå-Tidningen den 21 oktober om vi är ett politiskt "sovande folk"? Jag tänkte då, att jag kan väl också få spekulera i detta ämne. Man kan tolka Göteborgs universitets analys av valet 2006 så, att skillnaden mellan Allianspartierna och de röd/ gröna är att Alliansen vill väcka det "sovande folket" och Socialdemokraterna vill ha dem "sovande". Varför?
Enligt analysen så var det mer än 50 procent av svenska folket som då inte visste att sossarna styrde landet. De var helt okunniga och ointresserade av politiska samhällsfrågor.
Största delen av dessa människor röstade sen på just Socialdemokraterna. Skulle alla väljare ha samma intresse och kunskap som de som till exempel röstade på Folkpartiet, skulle Socialdemokraterna vara ett litet parti i dag. Så nog förstår jag att Socialdemokraterna vill att väljarna ska fortsätta att "sova".

Vi kan också ställa oss frågan, vem är i dag arbetarpartiet? Valet 2006 visade att bland socialdemokratiska väljare, var tjänstemannagruppen större än arbetargruppen, som innan 2006 låg på 67 procent, men efter valet gick ner till 40 procent. Sen visar det sig att allt fler yngre, genom sina högre utbildningar, är mer vaken för samhällsfrågor, vilket också gör att socialdemokratisk politik inte är så attraktiv. För oss tidigare generationer, las det ingen större kraft på undervisningen om partiideologier och samhällsfrågor. Resultatet i dag är den stora gruppen av "det sovande folket". Men mycket kommer att hända de närmaste
10-15 åren.
Men vad vi ser i dag, är att Socialdemokraterna har utnyttjat det "sovande folket" i många decennier. Man har varit skickliga på att manipulera denna grupp genom att spela på deras känslor och trygghetssökandet. Med andra ord så är socialdemokraternas styrka människornas okunskap och ointresse om ideologiska samhällsfrågor.

Trygghet är det viktigaste tillståndet vi människor strävar efter. Och visst är det så att alla är vi lite av egoister, först tänker vi på oss själva innan vi se hur andra har det. Egoist är ju inte enbart en negativ handling, utan är också en drivkraft som för utvecklingen och samhället framåt. Men allt ska verka inom det sociala ansvaret som vi alla ska ta.
Att det inte är så stort problem med fusket så att systemet kollapsar, kan Bengt-Urban ha rätt i, men det stora problemet är att moralen sjunker i ett samhälle där folk ser sina "grannar" fuskar sig genom bidragssystemen. Det har socialdemokratisk politik blundat för. Det är just avsaknaden av moral som håller på att vara ett stort problem i vårt samhälle. Människor som fuskar finns både till höger som vänster i den politiska skalan, men problemet måste upp på bordet.
Läs mer om