Två rikspartier, Folkpartiet och Vänsterpartiet, vill förstatliga skolan. Kräver man förstatligande så måste man ge det innehåll. Det saknar man helt. Det handlar nämligen om kvalité i alla led. Övriga partier mumlar ohörbart. Löfvens S-parti avviker obetydligt till det bättre genom att påpeka att man vill ha små klasser.
1960 fanns 81 000 yrkesverksamma lärare i Sverige. Nu nära 300 000. 1980 10 sökande per utbildningsplats. 2012 endast 1,2 sökande per plats. Antalet lärarledda lektioner för lärarstudenterna var 1970 24 timmar per vecka. 2010 9 timmar per vecka. Cirka 50 procent av landets lärare inom de naturvetenskapliga områdena är obehöriga. Våren 2012 utexaminerades fyra kemilärare för årskurs 7 till 9 i Sverige. För fysik och teknik sju, för biologi nio. Behovet är cirka 1 000. Endast 27 NO-lärare utbildades.
Generellt sett kan man nog fastställa att lärarkåren håller en dålig kvalité. Rikspolitikerna tror att man höjer kvalitén genom att skapa så kallade förstelärare; lärare som är speciellt duktiga och har fallenhet för att undervisa. Det är bisarrt, den kommunala metoden som gällt, att anställa lärare som saknar förmågan att undervisa.
”Yrkesskickliga lärare ska kunna bli förstelärare samtidigt som man fortsätter att undervisa.” (Skolverket). Riksdagen har därför avsatt pengar för 10 000 förstelärare eller 5 000 lektorer. Detta kan man nog tolka som att riksdagens politiker tycker att 97 procent av lärarkåren inte håller måttet.
1989 beslutade riksdagen (Socialdemokraterna och Vänsterpartiet) att kommunerna skulle överta ansvaret för skolan. Det var ett dåligt beslut fattat av politiker utan tillräcklig kunskap av vad som händer när kommunerna tar över en verksamhet. Det kommunala pamperiet som sitter vid makten i varje kommun anser sig själva veta bäst hur man skall fördela resurserna till olika kommunala verksamheter. I PISA-undersökningarna 2000 och 2003 presterar svenska elever ganska bra. Från 2006 ser man hur förfallet har börjat. Kommunerna har medvetet hållit nere lärarlönerna, vilket gjort att potentiellt duktiga lärare valt andra yrken. Pensionsavgångarna av de yrkesskickliga lärarna hade nu börjat ge resultat.
Det här var uppenbart för alla 2006. Alliansen valde i stället att satsa på sänkta löner och oppositionen var tyst. När riksdagens politiker påpekat att ansvaret helt ligger på kommuns folk har dessa börjat bete sig som en skrämd hönsflock. I Piteå och i andra kommuner i Sverige har man placerat in fastighetsfolk och lojala partimedarbetare helt utan adekvat kunskap och kompetens i strukturutredningar som handlar om skolan. Kan det bli värre?
Kommuner och fristående skolor har hittills inrättat drygt 3000 tjänster som förstelärare och lektorer. Sju procent av dessa är permanenta. I de flesta fall har arbetsgivaren låtit tjänsterna bli tidsbegränsade. Man har upptäckt att den egna kompetensen inte håller måttet så därför vet man inte vilken lärare som är yrkesskicklig nog för att få en lön anpassad till undervisningsförmåga och utbildningstid.
Vi vet nu att kommunerna är direkt olämpliga att ansvara för skolväsendet och att låg lön inte attraherar kvalificerade individer. Mer kontroll à la Björklund är inte lösningen på de problem vi ser. Snarare behövs mer stöd och inspiration till lärare och elever.
Viktigast är använda styrmedel så vi får en lärarkår som är skicklig på att entusiasmera och har förmågan att attrahera elevernas intresse för varje enskilt ämne.
Kunskapsutvärderingen PISA är dock inte allt. Genom prov jämförs där 15-åriga elevers kunskaper i matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning. Alla skall/kan inte bli nördar i matte. Den som sett ”Lyxfällan” begriper att hushållsekonomi och samhällsekonomi är viktigare kunskap för de flesta.
Vår skola måste ge kunskap om följderna av fattade beslut. Att begripa sin egen del i samhällsprocesserna och söka lösningar på att utveckla demokratin är det viktigaste av allt. Vi genomlider nu ett politiskt förfall som måste stoppas.