Placeringen av Smurfit Kappa i Piteå och länslasarettet i Sunderbyn kommer att behandlas i denna artikel. Genom lokalpolitiska beslut förlades Smurfit Kappa nästan mitt i centrum i Piteå. Motståndare till placeringen var bland annat Olle Viklund som hävdade att fabriken borde förläggas ute vid hamnen på Haraholmen. Eftersom jag bott över tjugo år i ådalsmetropolen Kramfors med Sandvikens sulfatfabrik cirka fem kilometer från hemmet så var mina skäl väl grundade att hålla med Viklund.
Flyttade med mina föräldrar från Sävast - där jag bott cirka sex år - till Kramfors år 1945. Feriejobbade vid två tillfällen under min studietid i Härnösand vid fabriken så jag blev välbekant med dofterna från den. Även om man reducerat miljöproblemen är man fortfarande inte helt fri från dem. Jag hade således goda skäl att ha samma åsikt som Viklund. Att miljöproblemen inte tillfullo är reducerade framgår av insändare i Piteå-Tidningen den 16 augusti i år.
Första kontakten med planerna på en investering i ett nytt länslasarett erhöll jag genom en planbeskrivning som distribuerats till min arbetsplats i Luleå. De alternativ som presenterades var ett läge i Boden, med rivning av äldre delar av länslasarettet och om- och tillbyggnad av nyare delar av densamma. Ett alternativt utförande presenterades med placering i Sunderbyn. Investeringskostnaderna för alternativ Boden angavs till 840 miljoner kronor och för alternativ Sunderbyn till 1 140 miljoner kronor. I den fortsatta politiska beslutsdiskussionen övertog kommunalrådet i Luleå kommun ansvaret. Från den sidan drevs åsikten att den bästa placeringen var ett läge närmare Luleå centrala områden.
Fick man inte gehör för en sådan placering var Sunderbyn den plats kommunen kunde acceptera. Ett läge Bodens kommun inte ville godta. Motiveringen var att kommunen under många år varit placeringsort för länslasarettet och borde få vara det även i fortsättningen. Den åsikten delades också av kommuninnevånarna. Dåvarande militära närvaro angavs även som skäl för ett läge i Boden. För att öka stödet för läget i Sunderbyn anlitades en rikspolitiker som gav sitt stöd till Sunderbyn. Hur väl insatt han var i utbyggnadsproblemen och investeringskostnaderna kan väl i dag ifrågasättas. Han kände sig kanske mer eller mindre tvingad att ge sitt stöd. Det hade sannolikt kunnat påverka hans placering på riksdagslistan vid nästa val. Allt annat än ett toppläge hade förmodligen känts genant.
I ett första skede ökade byggnadskostnaderna till 1 600 miljoner och efterhand medförde sättningar i undergrunden att ytterligare cirka 400 miljoner tillfördes för att stabilisera byggnaden. Läkarutbildningen i Sverige har under decennier varit eftersatt. För att råda bot på eftersläpningen bestämde sig landstinget för att starta en egen utbildning och investerade i en utbildningsenhet. Kostnaden har jag inte, men jag skattar den till cirka 150-200 miljoner. Utbildningen kan ju kombineras med praktik i den ordinarie verksamheten. Med tanke på kostnaderna för stafettläkarsystemet en mycket klok investering.
Verksamheten brottas tydligen med brister i patientutrymme. Därav den investering för cirka 300 miljoner som sker i ett patienthotell. Kände mig först frågande till utbyggnaden innan jag fick klart för mig att det gav bättre standard för inlagda patienter med behov av tillsyn under dygnet. Den som kan klara sig med daglig tillsyn kan bo på hotellet. Kan vara trevligare för den patienten.
För övrigt anser jag att Sunderby sjukhus inte är en särskilt ekonomisk eller funktionell byggnad. Den kan för ögat te sig tilltalande men under ytan döljer sig flera misstag. Personalen trivs förmodligen med arbetsplatsen vilket är utmärkt ur arbetsmiljösynpunkt. Men tänk på de stora luftiga korridorerna. Vad kostar det inte att hålla dessa uppvärmda och ur funktionell synpunkt är platsbristen ett uppenbart problem som man får kämpa med fortsättningsvis.
Med detta i åtanke tycker jag att den trio, tillsammans med läkarkåren, som styr landstinget gör ett så bra jobb som man kan begära. De fick ta hand om en verksamhet som led av uppenbar resursbrist, förorsakad av tidigare politiska misstag. I syfte att minska kostnaderna har man fått bedriva en intensiv jakt på att reducera i verksamheten. Det har medfört neddragningar i andra sjukhus med motsättningar som följd. Lokala opinioner har haft betydelse för att minska verkningarna av neddragningarna, bland annat för Piteå älvdals sjukhus i Piteå. Sammantaget kan merkostnaderna av placeringen av länssjukhuset i Sunderbyn skattas till minst 1,5 miljarder kronor, förmodligen mer. Särskilt drabbade av neddragningarna har inlandskommunerna blivit.
Vad gäller avstånd till länslasarett ökade det för boende väster om Bodens centralort, boende i Råneå - närmare att åka över Smedsbyn till Boden än till Sunderbyn - trafik från Älvsbyn samt områden väster därom. Kortare avstånd blev det i huvudsak för boende inom Piteå kommun och Luleå centralort med omnejd. En adekvat jämförelse är att likna sjukhuset med ett gökbo som suger ut resurser från landstinget.