Det handlar om kunskap
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I fortsättningen har Sverige för det mesta varit inblandad i vissa delar av Afrika och Sydamerika under de senaste sextio åren där militära nationalistiska rörelser har haft militära aktiviteter och som fått ekonomiskt och materiellt stöd från Sverige. Listan är lång och jag kan peka ut från dagens Kuba till Sydafrika, Angola, Moçambique, Bissau som då i många år kämpade i ett antikolonialt krig.
Oberoende hur fel dessa militära insatser var från den koloniala makten, oberoende hur goda intentioner Sverige kunde ha haft kan inte insatsen räknas som neutralitetspolitik. Det svenska engagemanget i dessa nationalistiska rörelser som då var aktiva precis som nu i dagens Afghanistan; fast nu försvarar man den koloniala makten och håller ihop med de som kämpar med nationella förtecken. Inte alla afghaner är talibaner.
Så Bo Persson bär fortfarande Olof Palmes dröm om en liten stat med stort inflytande; Sverige i världen, medan USA, forna Sovjet och nu Kina har ändrat begreppet om kolonialismen och tagit över med nya former av exploatering, om det bryr sig inte Eva-Britt S eller Bo P. Mycket har ändrats i den kommunistiska inställningen.