Det går inte att blunda
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Visst finns det sätt att rejält minska den brutalt stora arbetslösheten bland ungdomar med riktiga ekonomiska insatser, inte bara bland privata entreprenören som ni står för. En politik som har lett till fallande investeringsklimat under dessa fyra år i Sverige. Inte nog med det; ni har anfallit den statliga sektorn med olika rationaliserings- och reduceringsprocesser, som i många fall har varit tveksamma. Med denna verklighet som ni och alliansen stått för, har resultatet blivit det som vi konstaterar, det vill säga mer arbetslöshet och mindre jobb. Eftersom det är resultatet som räknas och inte det som man (ni) vill uppnå, hamnar ni i en situation där trovärdigheten inte bara ifrågasätts utan även de låga siffrorna på partiets sympatisörer är ett resultat av detta.
Den demokratiska staten måste ha möjligheter att genom strukturförändringar, mer statliga intervention, innovation och specialisering rikta insatser till att garantera sysselsättning för ungdomar. Detta är de grundläggande förutsättningarna för att ha ett riktigt liv där man ska förtjäna värdighet, ha rätt till det sociala försäkringssystemet, konsumera, spendera som alla andra i relativitet med den ekonomisk grund och respektive insats som man ska ha rätt till och ansvar för. De som har makt och sitter i regeringen skulle istället ställas till svar på grund av naiv passivitet genom att bara tro att marknaden ska lösa allt; framför allt nu när den ekonomiska krisen har visat att så är inte fallet.
Istället har regeringen ägnat sig åt pappersövningar tur/retur till olika departement, nya formuleringar och framför allt ett sparande på olika sätt i den statliga verksamheten när allt under krisen talade till sens och förnuft att det var fel timing för att gå in i sparläge. Sparandet i Sverige skedde på bekostnad av löntagarna.
Allt det som Christina Simonsson talar om angående partiledarens roll och partiets framgång i alliansen är en science fiction version där drömmar saknar anknytning till verkligheten.