Det pågår en omfattande utbyggnad av vindkraft i Sverige. Runt om i vårt land från norr till söder byggs det stora vindparker med sammantaget tusentals vindkraftverk. Miljökonsekvenserna blir omfattande när många områden i landet allt mer börjar likna ett tivoli. Protesterna från befolkningen växer, människorna känner sig överkörda av vindkraftsbolagens framfart.
Varför är då alla dessa vindkraftbolag, som växer upp som svampar ur jorden, angelägna om att bygga vindkraft? Svaret är enkelt, för att tjäna pengar. Men lönsamheten för vindkraften i Sverige är helt beroende av bidrag och subventioner. Svenska folket har redan nu offrat miljarder kronor i subventioner till alla vindkraftbolag, till stor del utländska.
Samtidigt kan vi konstatera att Sverige kommer att ha ett stort överskott av elkraft många år framdeles vindkraften förutan. Svensk elproduktion är även i det närmaste fri från utsläpp av koldioxid och andra skadliga ämnen. Varför då fortsätta att bygga den dyra och miljöstörande vindkraften som vi inte behöver?
Här får vi gå tillbaka i historien. När regeringen år 2009 beslutade att ny kärnkraft kan byggas för att ersätta nuvarande reaktorer, krävde Maud Olofsson att Sverige skulle satsa på en kraftig utbyggnad av vindkraften i landet. Det är följderna av detta krav som vi nu ser runt omkring i vårt land. Det är en skam att allt detta schackrande med svenska folkets pengar och med vår miljö får fortsätta år efter år. Tidigare har det varit kärnkraften, nu får vi även lägga till vindkraften.
Vad kan vi nu förvänta oss i framtiden? Att fortsätta stödja vindkraften när lönsamheten inom överskådlig tid är beroende av omfattande subventioner kan inte vara en framsynt politik.
Alla dessa miljarder kronor i subventioner som satsats på vindkraften skulle i stället satsas på infrastrukturen till exempel vägar och järnvägar samt inom den sociala sektorn, vård, skola och omsorg. Detta skulle verkligen vara till nytta för svenska folket. Men vilken nytta har vi av alla dessa vindkraftverk?
Vad Sverige nu behöver är en blocköverskridande överenskommelse om kärnkraften. Här borde S-partiet kunna ansluta sig till regeringens förslag att Sverige i framtiden kan bygga ny kärnkraft för att ersätta nuvarande reaktorer när dessa har tjänat ut. Men nu är tydligen S-partiet kvar i den gamla tröstlösa fåran att kärnkraften skall avvecklas.
Det allvarliga är nu att osäkerheten om kärnkraftens vara eller inte vara kvarstår och därmed fortsätter att vara ett hinder för en förnuftig och framgångsrik politik när det handlar om landets viktiga elförsörjning.