I december bestämmer Finlands riksdag om Fennovoima får bygga kärnkraftverket i Pyhäjoki med en rysk reaktor. Meningarna är delade och utgången osäker. Trots alla oklarheter har Fennovoima börjat bygga vägar och förstöra Natura 2000-området på Hanhikiviudden. Fortfarande saknar Fennovoima 10-16 procent av aktiekapitalet. Ryska statliga Rosatom är Fennovoimas största ägare och ska dessutom leverera reaktorn och kärnbränslet. Bränslet ska tillverkas av använt kärnbränsle som upparbetas i Majak där även ryska kärnvapen tillverkas.
Många fastighetsägare på Hanhikivi vägrar att sälja sin mark, därför har företaget begärt tvångsinlösen. Regeringen beslutar om detta inom kort. Både ägarsituationen och markfrågan måste vara lösta senast i juni 2015 annars får Fennovoima inget bygglov.
Att den svenska regeringen inte kommer att göra något för ett kärnkraftsfritt Bottenviken blev klart i en interpellationsdebatt den 21 oktober i svenska riksdagen. Miljöminister Åsa Romson sa att: ”Sverige har använt de samrådsmöjligheter som regleras i Esbokonventionen. Det är nu upp till Finland att slutligen bestämma över sin energiproduktion och därmed också över det aktuella kärnkraftverket.”
I april 2014 var det ett samråd enligt Esbokonventionen om Fennovoimas miljökonsekvensbeskrivning. Ett stort antal svenska privatpersoner, organisationer och myndigheter skickade sina synpunkter. Något svar från finska arbets- och näringsministeriet har vi inte fått och någon hänsyn till andra länders synpunkter tas inte. Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken skickade sina synpunkter med stöd av 32 andra organisationer.
Här är några av frågorna vi saknar svar på:
nHur påverkas säkerheten av förväntade klimatförändringar?
nHur ska kärnkraftverket, kylningen och lagringen av högradioaktivt avfall skyddas vid extrem väderlek som till exempel väldiga packisvallar som förekommer?
nVilka effekter ger de stora mängder uppvärmt kylvattnet på vattnet i Bottenviken och vad händer vid den svenska kusten?
nHur kommer de utsläpp av radioaktivitet till luft, mark och vatten i låga doser som kontinuerligt görs att påverka människor och miljö på sikt?
nHur har man kommit fram till att ”sannolikheten” är tusen år, hundratusen år eller miljoner år för att olika olyckor ska hända?
nHur vet man att det inte blir några konsekvenser utanför Finland vid en allvarlig olycka?
nHur ska lagringen av det livsfarliga högradioaktiva avfallet intill kärnkraftverket i minst 40 år lösas? Om kärnkraftverket är i drift i 60 år innebär det att livsfarligt avfall kommer att finnas på Hanhikivi i minst 100 år för att svalna. Hur ska säkerheten säkras då ingen vet hur samhället ser ut då? Hur ska avfallet skyddas från till exempel översvämningar, klimatförändringar, jordbävningar, olyckor, krig eller sabotage? Hur kan man utlova att följa det använda bränslets tillstånd regelbundet?
nVar och hur ska det livsfarliga högradioaktiva avfallet slutförvaras i mer än hundratusen år? Hur ska det transporteras? Kommer det att upparbetas till kärnvapen i Ryssland?
Många människor i både Finland och Sverige vill ha ett Kärnkraftsfritt Bottenviken. Sju kommuner i Norrbotten och Västerbotten har sagt nej. Över 20 000 människor har skrivit sina namn på namninsamlingar som pågår. Mer än 60 svenska organisationer har skrivit under ett brev till Finlands riksdag med en vädjan om ett Kärnkraftsfritt Bottenviken. Men vi måste bli många fler - den svenska opinionen har betydelse. Än är det inte för sent!