Den demokratiska aspekten av opinionsundersökningar

Piteå2006-09-20 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I flera veckor, efter varje partiledarutfrågning har man fått läsa i de stora rikstäckande tidningarna, främst kvällstidningarna, att "vänsterkartellen" förlorade och att "alliansen" vann.

Då många människor inte ser programmen men trots detta får genom löpsedlar eller artiklar vetskap om att "alliansens" ledare gör ett bättre intryck än "vänsterkartellens" finns här en viktig fråga att ställa.

Hur säkra är dessa opinionssiffror och vilken makt har de i sluttampen av ett val?



Detta vet vi. Sifo, till exempel, ringer 1 000 slumpvis utvalda personer ur väljarkåren och frågar om man sett programmet i fråga. Av dessa 1 000 har ungefär 30-40 procent gjort just detta och av dessa är konstigt nog majoriteten borgerliga.

Sannolikheten att borgerliga väljare tycker bättre om Reinfeldt än Ohly torde vara relativt hög, alltså blir Ohlys insats dålig och Reinfeldts bra. Därför är Reinfeldt statsmannamässig och Ohly påläggskalv.



Den mest alarmerande frågan i allt detta är: Avgör Aftonbladet och Sifo valets utgång genom att redovisa snedvridna resultat? Viktas underlaget så att bägge blocken blir representerade jämlikt i slutsatserna eller förbigås detta för den journalistiska vinklingens skull?

Bör inte de etiska reglerna, såsom opartiskhet, väga extra tungt under en valrörelse, eller är det då de marknadsmässiga och sensationsmässiga intressena blir för stora?

Läs mer om