De tomma stolarnas politik skadar FN
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Analysen är felaktig. Kritiken borde i stället riktas mot de västländer som genom att bojkotta eller tåga ut från FN:s möten lämnar fritt spelrum för odemokratiska regimer. Genom agerandet vid FN-konferensen i Genève bidrar Sverige och andra EU-länder till att försvaga det globala samtalet och äventyra arbetet mot rasism. Västvärlden borde lära av Norge som dels deltog på politisk nivå, dels använde sitt anförande till att kritisera den iranske presidentens uttalanden.
Resultatet av Genève-konferensen blev, i motsats till olyckskorparnas kraxande, ett slutdokument som tillsammans med FN:s kärnkonventioner för mänskliga rättigheter och den regelbundna granskningen av medlemsländerna utgör en bra grund för hur FN och dess medlemsländer ska arbeta mot rasism och främlingsfientlighet även i fortsättningen. Det hade inte varit möjligt utan dialog.
Att även USA uteblev från Genève är beklagligt. Samtidigt söker nu amerikanerna efter flera års bojkott medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter och tar därmed sitt ansvar i arbetet för grundläggande fri- och rättigheter. Det exemplet borde fler länder följa.
FN, liksom destruktiva regimer, ska kritiseras när det är påkallat, men generaliseringar och påståenden utan grund bidrar inte till att föra debatten framåt. Det är inte möjligt att lösa FN:s problem om medlemsländernas strategi är frånvaro. Regeringar, organisationer och debattörer som verkligen vill se en stark och konstruktiv världsorganisation borde ge sitt fulla stöd till FN:s löpande arbete för säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter liksom till det reformarbete som Inga-Britt Ahlenius driver på som chef för FN:s interna revisionsorgan.
FN behöver nya verktyg för att möta framtidens utmaningar - och man är på väg att skaffa sig dessa. Den fredsbyggande kommissionen, millenniemålen och det nya rådet för mänskliga rättigheter är några exempel. FN måste också bli mer aktivt i interna konflikter som i Darfur i Sudan, där den nya folkrättsliga principen om skyldigheten att skydda utsatta civilbefolkningar borde prövas tydligare.
De globala utmaningarna blir fler och inte färre. Därför blir också ett starkt FN allt viktigare. Om inte väst försvarar mänskliga rättigheter - vem ska då göra det, menar FN:s belackare?
En sak är säker: om de tomma stolarnas politik blir vägledande för framtidens arbete i FN är vi farligt ute.