Därför är jag demokrat!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en tidigare valduell inför valet 1982 ägnade Palme en replik åt att förklara varför han med stolthet kallade sig socialist, demokratisk socialist. Det finns skäl att ta upp hans ord på nytt för att förklara ett antal ställningstaganden som jag och många med mig tar i vårt politiska arbete.
Utgångspunkten i mitt samhällsengagemang har sina rötter i min uppväxt och livserfarenhet. Jag är så gammal att jag upplevt mina första år i ett rum och kök med "utedass" på gården. Jag har sett pappa stå på led med sorgsen blick för att få stämpla ut från fabrikens monotona och förnedrande arbetsuppgifter. Jag har sett mamma rasa ihop av trötthet efter dagens slit på fabriken. Jag har sett farmor buga och niga för patronen i herrgården och erbjuda sina städtjänster för att få lite mjölk och kött till vår familj. Jag har hört mormor berätta om övergreppen och förnedringen som barnflicka i Stockholms fina familjer. Jag har hämtat farfar från tvättfabriken när han inte längre kunde stå upp.
Jag har sett fattigdom i förorterna utanför Paris som jag inte trodde existerade. Jag har skjutsat söndertrasade tonårsflickor från Stockholms gator till akuten där sjukvårdens personal har gjort allt de kunnat för att rädda liv. Jag har mött deprimerade tonårspojkar i mitt jobb som skolkurator där aggressioner och kriminalitet var enda sättet att befria sig från den egna ångesten.
I Palmes replik talar han om krigen i världen, kapprustningen, massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna. Precis som Palme så påverkas jag av att i vårt land se orättvisor, arbetslöshet, spekulation och fiffel gripa omkring sig. Det är aldrig försvarbart vem som än står bakom gärningen.
En framtid med alliansen vid rodret skulle enligt min mening förstärka alla orättvisor. De döljer allt med vackra ord som jobbpaket, värnar om ungdomar med mera. Ja, jobb men vilka jobb? En framtid med fler jobb och där löntagarna blir fattigare och de rika rikare. En framtid där de sociala trygghetssystemen inte längre ger trygghet utan används som piska i syfte att ta vilka jobb som helst. En framtid där egoismen får fri fart och där de svaga återigen får "gå ner i dike och bocka och buga".
Jag har gjort min klassresa - ja, jag lever ett medelklassliv själv - men jag har aldrig glömt och kommer aldrig att glömma.
Därför har jag inga som helst problem att motstå alliansens moderata ledare med sin retorik och inövade charm. Därför är jag demokrat - jag tror fortfarande på demokratins spelregler med en offentlig sektor, ett samhälle som tar hand om människors grundläggande behov som värme, vatten och vård. Jag vill absolut inte att privata bolagsvinster ska bli målet i vården. Jag vill att alla barn ska kunna umgås och lära av varandra i den kommunala skolan. Jag vill inte att någon ska behöva frysa för att de inte hade råd att betala räkningen för värme.
Jag är socialdemokrat i själ och hjärta därför att det handlar om solidaritet, det handlar inte om vi och dom andra, det handlar om alla.