Förra vintern och händelserna tidigt den nu inledda vintern visar hur sårbart transportsystemet är och hur beroende samhället, näringslivet och privatpersoner är av att transporterna fungerar. Men debatten och rubrikerna om den krisande vinterberedskapen för järnväg handlar främst om persontrafiken. Fakta är dock att förra vintern var extra förödande för godstransporterna. Statistiken visar att 60 000 av de totalt 83 000 tågförseningstimmarna under vintern utgjordes av godstransporterna, siffror som dessutom är i underkant. Fakta är också att terminalen i Hallsberg, en av de viktigaste noderna i det svenska godstransportsystemet, tvingades stänga under 12 dagar. Godståg blev uppställda på sidospår, mindre stationer och bangårdar för att, när trafik på spåren var möjlig, lämna plats åt persontrafiken.
Förutom de direkta kostnader som drabbar industrin och transportnäringen innebär vinterproblemen att förtroendet för järnvägen som transportmedel minskar. Risken är uppenbar för att exempelvis kunder i Europa tappar förtroende för att svensk industri kan hålla sina leveransvillkor på vintern. Att svenska företag tappar i förtroendekapital som pålitliga leverantörer har inte beaktats i de kalkyler som använts för att uppskatta de samhällsekonomiska kostnaderna för vinterproblemen.
Redan i dag är förtroendet för järnvägen jämförelsevis lågt medan vägtransporterna med sin flexibilitet har större marknadsandelar. Att flytta över gods till järnväg är inte en självklarhet i dagsläget med de stora osäkerheter som det innebär, och att systemet inte klarar av vinteroväder på ett tillfredsställande sätt är ytterligare ett argument som talar emot överflyttning. Kombitrafiken, som är en viktig del av de framtida hållbara transporterna, utgör i dag cirka fem procent av det totala godstransportarbetet - med minskat förtroende för järnvägen riskeras att transportköpare och transportföretag drar sig för att använda kombitransporter i sina logistiklösningar.
Järnvägsinfrastrukturen är underfinansierad och har så varit under många års tid. Man brukar tala om en "infrastrukturskuld" som ackumulerats under decennier. Detta innebär på sikt ökade kostnader, minskad robusthet i systemet och fler tekniska fel. Försämrad kvalitet genom neddragna anslag till järnvägsunderhåll i kombination med kraftigt höjda banavgifter som tidigare beslutats av regeringen medför uppenbar risk för att varuägare och speditörer väljer bort järnvägen som lösning för godstransporterna, för att i stället utnyttja vägtransporter. Detta är en utveckling som går stick i stäv med regeringens ambition och de transportpolitiska målen när det gäller att minska transporternas miljöpåverkan.