I Sverige och i vår omvärld finns stora problem med näthat mot både kvinnor och män. Ett flertal artiklar i olika tidningar och tidskrifter visar att så tyvärr är fallet. Hatet finns på nätet och ute i verkligheten och därför behöver detta problem en global lösning med harmoniserade lagstiftningar. Men, man behöver också jobba mycket med det förebyggande arbetet mot näthat och kränkningar ute i våra skolor runt om i världen. Det handlar om att förmedla en tydlig värdegrund till våra barn och ungdomar, så att de vet vad som förväntas av dem.
Vad kommer det sig då att vi tar upp den här problematiken? Jo, sedan mer än ett år tillbaka så har karriärcoachen, beteendevetaren och författaren Nina Jansdotter råkat utför en stalker som publicerar kränkande bilder på henne, men även på hennes kollegor inom branschen. Problemet med fenomenet näthat är att Facebook där detta sker inte tar sitt ansvar och tar bort kränkande bilder och kommentarer. Den automatiska granskning som sker när anmälningar kommer in sker vad vi förstått med hjälp av en eller ett flertal datorer. Det vill säga, det är inte det mänskliga ögat som analyserar och slutligen bestämmer vad som skall tas bort.
Lagstiftningen är ett uppenbart problem som leder fram till ett systemfel. Hade det här hänt i Sverige så hade svensk lag hänvisat till Brottsbalken där det regleras om förtal och olaga hot. Men, Facebook är som sagt baserat i USA och då tillämpas enligt deras egen logik amerikansk lagstiftning, det vill säga i första hand första tillägget till konstitutionen om yttrandefriheten. Dock är inte yttrandefriheten oinskränkt. Det vill säga trakasserier och kränkningar skyddas inte av första tillägget utan kan bestraffas i varje enskild delstat som har lagar mot både nätmobbning och trakasserier.
Problemet i dag är att det är så svårt att få kontakt med såväl huvudkontoret som Europakontoret för Facebook, för att få stopp på eländet. Det medför bland annat att det är mycket svårt för polis och åklagare att driva dessa ärenden vidare. Dels är förtal bara straffbart med böter här i Sverige och då går inte ärenden om näthat vidare till förundersökning och åtal. Dessutom är det så svårt för svenska rättsväsendet att få ut användaruppgifter från Facebook. Ett annat problem är ju att mycket av hatet kommer från anonyma och ifrån fejkprofiler. Då blir det ju svårt för polisen att identifiera vem förövaren är.
Jämför vi med andra sociala plattformar så har de börjat lämna ut användaruppgifter till svensk polis, så är till exempel fallet med både Instagram och Twitter. Det blev tydligt i samband med Instagrammålet i Göteborg, och Twitterhotet mot socialförsäkringsministern. Dessa två fall har kommit att bli en grund till förändrad rättspraxis här i Sverige då det blev fällande domar i båda fallen.
Därför behövs det att denna fråga lyfts till global nivå, så att våra beslutsfattare kan försöka komma överens om att harmonisera sina lagstiftningar. Då skulle det bli lättare att hitta lösningar på det här gigantiska problemet, och det skulle då också bli lättare att ställa ansvariga till svars för de kränkningar de gör sig skyldiga till. Visst, det är en kollision mellan å ena sidan yttrandefriheten å andra sidan skyddet för den personliga integriteten. Men, vi måste kunna hitta en balans mellan dessa två sidor som ger personer ett rättsligt skydd mot kränkningar på nätet och i de sociala medierna.