Nu packar torghandlarna i de norrbottniska tätorterna ihop sina torgstånd. Skörden har hittat sin väg från odlarnas jord till några lyckligt lottade familjers bord. I morgon är det över och det mesta av KRAV-märkt ekologiskt odlad morot, broccoli, mandelpotatis, vitkål, grönkål, blomkål, lök är slut för säsongen och jordkällare och skafferier gapar tomma. Den norrbottniska skörden flödar under ett tiotal höstveckor och sedan är den slut. Så är det nu och så kan vi låta det förbli.
Men vi kan också se ett lokalt producerat livsmedel som en utvecklingsfaktor, en klimatsmart insats, ett integrationsverktyg. Vi kan se en utveckling av det närproducerade som en viktig åtgärd för att öka företagandet och minska sårbarheten i Norrbotten. I dag är självförsörjningsgraden för grönsaker, mjölk, nötkött, fläsk i länet mellan 15-35 procent. Vårt nuvarande försörjningssystem är ohållbart. Vad ska vi äta när bensinpriserna stiger och det blir för dyrt att transportera grönsaker, fläsk och nötkött 100-tals mil från Centraleuropas stordriftsfarmer? Vad ska vi servera till middag när maten i butiken är fylld med bekämpningsmedelsrester och fisken på fiskdisken innehåller oätliga mängder dioxin.
Varför odlar vi inte mer grönt när vi i Norrbotten antagligen har de bästa förutsättningarna i landet för ekologisk odling? De smällkalla vintrarna hämmar utvecklingen av skadeinsekter och långa ljusa sommarnätter ökar sockerhalten och näringsinnehållet i moroten, blåbäret och annat som växer i vårt polcirkelland.
Det finns gott om odlingsbar mark, och med den stora utvecklingspotential som finns så är det konstigt att mathantverk och livsmedelsproduktion inte har högsta prioritet på landsbygdsutvecklingens dagordning. Varför jobbar inte våra kommuners utvecklingskontor mer intensivt med nyföretagande inom livsmedelsproduktionen?
För att få den lokala maten på de norrbottniska faten föreslår vi:
nLyft in den lokala maten och odlandet i skolorna och i läroplanen. Följ Grans – Naturbruksgymnasiet i Öjebyns exempel och KRAV-certifiera och börja producera till det egna behovet.
nLåt våra ungdomar och våra nya vänner som flytt från krig och elände i sina hemländer arrendera eller ta över och börja odla på gårdar som står tomma och öde i obygden.
nBygg upp ett fungerande distributionsnät för produkter från landsbygd till tätort. Gärna med befintliga transporter. Bygg gemensamma lagerlokaler och frysrum för att kunna vinterförvara att därmed öka självförsörjningsgraden.
nOrganisera ett ”vänortssystem” där en stadsdel i tätorten får en vänortsby i närheten där man som tätortsmänniska hjälper till vid sådd och skörd.
nBygg upp strategiska handelsplatser – vanliga butiker och webbutiker, som gör det möjligt för intresserade kunder att enkelt hitta och få levererat lokalt odlade produkter.
nOch till sist: Handla lokala ekologiska produkter!