Innan mjölklobbyn började lobba för ökad mjölkkonsumtion i Sverige på 1920-talet användes överskottet av komjölken efter att kalven fått sitt för att göra ost och smör. Men ingen drack mjölk direkt ur glas. Mjölklobbyn lyckades dock snabbt driva upp mjölkkonsumtionen i Sverige till en av världens högsta. Detta har fått allvarliga miljökonsekvenser som följd. Industriell mjölkproduktion kräver intensiv foderodling. Därför har man omvandlat naturbete till intensiva foderodlingar: besprutade monokulturer, utan biologisk mångfald. Upp till hälften av det mjölkkor äter, räknat i torrvikt, är kraftfoder. Resten är odlad vall, den gräsblandning som blir ensilage. Mjölkindustrin är en av de viktigaste orsakerna till att nästan alla våra naturbetesmarker har odlats upp.
Mjölkkor betar inte heller på kvarvarande naturbete i någon större utsträckning. Eftersom de mjölkas flera gånger om dagen måste de stå i anslutning till ladugården. Ibland kan de beta lite, ibland inte. Men de äter alltid framför allt odlat foder, även när de står ute. Och mer än 90 procent av tiden står mjölkkorna uppbundna eller i bås inomhus och äter då förstås bara odlat foder. LRF och övriga mjölkbranschorganisationer kämpar dock hårt för att beteskravet helt ska avskaffas.
Användningen av kraftfoder innebär att kornas matsmältning ger upphov till mycket stora mängder av den kraftiga växthusgasen metan. Det ökade behovet av foder har också lett till att våra åkrar odlas allt mer intensivt, med mer gödning och mer kemikaliska bekämpningsmedel. I kontakt med luftens syre bildar gödningsmedlet lustgas, en växthusgas som är 300 gånger kraftigare än koldioxid.
Jakten på mark för foderodling har dessutom lett till att nästan alla öppna diken har täckts över och i princip alla strandnära våtmarker har odlats upp. Det innebär att det inte längre finns några barriärer mot Östersjön, som tar upp överskottsnäring från jordbruket. Näringen från åkrarna rinner nu i stället direkt ut i havet och orsakar övergödning och bottendöd.
Trots detta fortsätter politikerna att mata in mångmiljardsubventioner i mjölkindustrin varje år. På grund av att mjölkproduktion är extremt ineffektiv finns det dock inga möjligheter att denna bransch någonsin kan få lönsamhet på marknadsmässig grund, utan den kommer alltid att behöva massiva statsstöd för att överleva.
Svensk mat- och miljöinformation föreslår att regeringen i stället stöder mjölkbönderna att ställa om till produkter vi vet kommer efterfrågas i framtiden och som har potential till höga marginaler, som biobränslen och vegetabiliska livsmedel. Detta skulle leda till att de kan få lönsamhet på marknadsmässig grund och på sikt kan klara sig utan stöd. Det skulle även ge dubbel klimatvinst när en del av mjölkens klimatpåverkan försvinner och vi dessutom kan ersätta fossila bränslen med bioenergi.