Mycket av debatten inom äldreomsorgen i dag handlar uteslutande om personalbrist och de eventuella brister detta medför. Självklart kan bristande bemanning påverka kvalitet för brukarna i kommunal äldreomsorg. Det är dock oerhört sällan som adekvata diskussioner förs i media eller i kommunala verksamheter som rör en av de viktigaste påverkansfaktorerna inom äldreomsorgen. Myndighetsutövningen eller biståndshandläggning som man säger i vardagligt tal, är enligt min mening den viktigaste faktorn för kvalitet och för ekonomi i äldreomsorgen i dag.
Granskning efter granskning inom kommunal verksamhetsrevision pekar på en rad brister i kommunal biståndshandläggning inom dessa områden. Beror det då på att kompetensen inom dessa områden brister? Nej det blir tydligt när genomgångar visar på både adekvata utbildningsnivåer och adekvata fortbildningsinsatser för biståndshandläggare. Jag skulle dock vilja peka på några områden som generellt brister i väldigt många kommuner.
Intern kontroll av biståndsverksamheten där möjligheten för insyn från nämndsledamöters sida är begränsad eller obefintlig. Det är i dag självklart i de flesta kommuner att granska och kontrollera till exempel fakturor. Det ingår som en naturlig del i arbetet med att kontrollera verksamheten inom kommunen. Det är naturligtvis inget fel i detta men det som kan konstateras är att man oerhört sällan internt i kommunen granskar till exempel jämförelser mellan biståndshandläggare. Har man tur eller otur i kommunens biståndshandläggning beroende på vilken handläggare man hamnar hos? Ingen politiker anser att det bör vara så men oerhört få kommuner kan svara på om så är fallet.
Finns det tydliga beställningar av insatsen/biståndet ut till hemtjänsten? Detta är ett av de viktigaste områden som kan påverka kvalitet på insatsen för individen men också påverka kostnaden för hemtjänstinsatsen över tid. Genomgångar av hur man skriver mål/beställningar till hemtjänsten är en oerhört eftersatt del av verksamheten och ett av de områden där handläggarna själva påtalar vikten av att detta blir bättre.
Uppföljningar och helst mycket tidiga sådana är ett tredje utvecklingsområde för kommunal biståndsbedömning. Det är väldigt vanligt med långa insatser inom äldreomsorgen. Ibland till och med tillsvidareinsatser. Det är i sig inget problem men om detta inte kompletteras med väldigt tydliga rutiner där ärenden följs upp snabbt och kontinuerligt medför det flera allvarliga risker. Den viktigaste delen är det faktum att enskilda äldre kanske har mer bistånd än de behöver.
Kanske har de större förmåga än de får möjlighet att visa. Efter en stroke kan det vara svårt att veta vilka möjligheter som finns för tillbakagång till ett liv som liknar det man hade innan sjukdomens inträde. Då behöver man kvalificerad rehabilitering men framförallt tid och kunskap. I slutändan kan detta innebära en väg tillbaka där man inte har hemtjänstpersonal hos sig lika mycket och att man klarar sitt dagliga liv i mycket högre utsträckning. Som en bieffekt av denna insats som innebär stora förändringar för den enskilde så får också kommunen färre insatser att utföra och därmed lägre kostnader. Detta innebär att bättre kvalitet och lägre kostnader i detta fall går hand i hand.
Min sista del som är ett positivt sätt att angripa det, som inom äldreomsorgen i dag ses som ett oöverstigligt eller åtminstone väldigt svårt problem, är att i mycket större utsträckning använda arbetsterapeuter och sjukgymnaster i kommunal äldreomsorg. Min erfarenhet är att vi i dag i alltför hög grad enbart använder dessa kvalificerade yrkesmänniskor som hjälpmedelstekniker. Detta är en liten del av deras arbete men deras oerhörda kunskap inom motiveringsarbete används i väldigt liten omfattning.
Under mina 17 år i offentlig sektor innan jag gick in i ett arbete att granska kommunal verksamhet så inser jag i dag att jag i alltför stor omfattning släckte bränder i stället för att fundera på varför de uppkom. Det är naturligtvis inget lätt arbete men jag är övertygad om att några av de delar jag tagit upp kan förenkla och förbättra äldreomsorgen i många kommuner. Detta samtidigt som det kan minska kostnaderna.