Har tidigare med data redovisat utvecklingen av statsskuld, lånebehov och ränta mellan åren 1970–2010. Vid samtal med Piteå-Tidningen meddelar de att de inte kan trycka dataredovisningen och att insändaren är för omfattande. Därför har jag kortat redovisningen. Så här har statsskulden utvecklats mellan åren 1970–2010.
1970: 36 155
1976: 80 411
1982: 377 089
1991: 672 958
1994: 1 286 596
2006: 1 270 000
2010: 1 155 400
Minskningen av statsskulden 2007–2010 bör gottskrivas S-regeringen under Göran Persson, då de lämnade ett överskott i statsfinanserna som Alliansen utnyttjade till amorteringar av statsskulden. Räntan jämte amorteringar åren 1973–2010 uppgår till 1 655 miljarder. Resurser som kunnat användas i vård, omsorg och skola, i stället för att göda riskkapitalbolag i olika former samt de ”nya välbärgade bidragstagarna”.
En kraftansträngning av stora mått av S-regeringen för att sanera den svenska ekonomin. Den som främst bör krediteras för denna remarkabla förbättring är Göran Persson. Svenska folket ville i fortsättningen inte regeras av en godsägare utan röstade bort honom i valet 2006.
Det borgerliga skallet mot S-regeringen för världens högsta skatter, först från Bo Lundgren och senare av Maud Olofsson, att trots detta inte kunna tillgodose behoven inom vård, omsorg skola samt bedrivit en ekonomisk politik som lett att svensk ekonomi befann sig i fritt fall, klingar mycket falskt när de själva är upphovet till den resursbrist som råder inom dessa sektorer.
Det var ju under regeringen Torbjörn Fälldin och senare Ola Ullsten och Per Ahlmark som det fria fallet inleddes. Den borgerliga regeringen under Carl Bildt fullbordade fallet. Varken Göran Hägglund eller Maud Olofsson hade en tanke på att Fredrik Reinfeldt överlät åt dem att kritisera socialdemokratin för i Hägglunds fall den höga fastighetsskatten och i Olofssons fall nivån på den statliga beskattningen, som främst var ett resultat av regeringen Bildts regeringsperiod 1991–1994.
Beträffande fastighetsskatten, varför skall de med mångmiljonvillor beskattas lika som de med vanliga villor. Rimligt vore att de betalade minst fem till tio gånger mer.
Fredrik Reinfeldt överlät med varm hand åt KD och C att angripa S-partiet inom dessa områden. Hade Reinfeldt angripit S så hade han talat i egen sak. Han var den som skulle göra den största privatekonomiska vinsten av sänkta skatter inom de områdena.
Han kan glädja sig för stunden av att ha försänkt de enligt honom sovande medborgarna i koma genom manipuleringar av verkligheten. Reinfeldt kan förnöjt konstatera att den förda politiken nu börjat ge önskat resultat i form av kyrkans och Röda Korsets matköer. Samtidigt går han ut och annonserar om ytterligare jobbskatteavdrag.
Göran Hägglund är en partiledare som gärna ironiserar över sina politiska motståndares tillkorta kommanden. Jag kom att lyssna på tv till ett tal han höll på landsmötet före valet år 2010, där han under landsmötets jubel häcklade framförallt socialdemokratin. Alliansens lilla spyfluga griper varje tillfälle att nedvärdera sina politiska motståndare. Men han möter tillräckligt garvade motståndare som inser att det är pladder.
Finansminister Anders Borg har av Financial Times utsetts till Europas främste finansminister.
Valet kan inte ha varit svårt mot bakgrund av att konkurrensen bland västvärldens ekonomier är närmast obefintlig. Genom att acceptera alliansens slagord om utanförskap i arbetslivet har han medverkat till att göda kapitalägare främst i storstäderna. De lider inte av resursbrist utan kan utnyttja skattekonsulter och advokater för minimering av beskattningen.
I stället har han medverkat till att skära i utbildning för ungdomar. Själv utnyttjade han Komvux för att förkovra sig. Varför beskära den möjligheten för ungdomarna. Yrkesutbildningen för ungdomar är bra, men borde kompletteras med en möjlighet att den som vill läsa vidare mot högre studier kan göra det via Komvux.
Anders Borg bör heller inte prata för mycket om minskning av statsskulden. Den har fram till år 2011 inte minskat med mer än 285 miljarder, främst då med medel som lämnades av Perssons regering.
Sverige hade vid ingången av år 2011 en statsskuld på 1 155 miljarder. Med den amorteringstakt finansministern hittills bedrivit kommer skulden inte vara avklarad före år 2050. Räntor och amorteringar kommer att uppgå till större belopp än hittills. Riksgälden går för ökad upplåning och därmed ökad statsskuld. Så svenska folk vänta er inga sötebrödsdagar.
Den rävsax som Alliansen försatt oss i är inte över på långa tider, hur ljus än Alliansen tecknar framtiden. Det är inget annat än spel för galleriet. Det finns ett visst motstånd inom delar av S att godta det femte jobbskatteavdraget som Alliansen antytt i förslaget till budgetproposition för år 2014.
Men ett avdrag som främst skulle rikta sig till låginkomsttagare och medelinkomsttagare skulle kunna accepteras. Höginkomsttagare kan uteslutas från avdraget, då de tidigare varit extremt gynnade av avdragen, dem jag kallar ”de nya bidragstagarna”, dem som Reinfeldt sorgfälligt undvikit att nämna när han talat om avdragen.