Borgerlig eller socialdemokratisk samhällssyn?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en valrörelse är det massor av frågor som virvlar runt i debatten, frågor som många gånger kan vara komplicerade och tekniska men har stor betydelse hur de löses. Och det är viktigt ur den enskilde medborgarens synpunkt. Men egentligen gäller striden ytterst om vilket sorts samhälle vi vill ha. Då är det fråga om ideologi och värderingar.
Under många år har socialdemokratin som dominerande politisk kraft utvecklat ett samhälle till trygghet och skydd för den enskilde individen. Under de borgerliga regeringsåren har detta allvarligt försämrats.
Och det är inte så konstigt! Har man, som den borgerliga regeringen nu gjort, sänkt skatterna med nära 100 miljarder så får detta konsekvenser. Pengarna måste ju tas någonstans ifrån. Det har skett genom försämrade villkor i bland annat sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Relaterat till behoven är även sjukvården och äldreomsorgen underfinansierad. Samtidigt talar Fredrik Reinfeldt om "att vi vill slå vakt om välfärdens kärna" ett uttalande som mot den här bakgrunden blir ihåligt för att inte säga rent falskt.
Samtidigt som detta sker finns det paradoxalt nog stora grupper i samhället som inte drabbats särskilt hårt, varken av försämringar i välfärdssystemen eller av finanskriser. Det är de som har arbete, är friska och de som fått skattesänkningar. Resultatet av den politiken har blivit ökade klyftor och orättvisor i samhället, en utveckling som är olycklig. Även den som känner sig stark är sårbar. Alla kan vi drabbas av olyckor, arbetslöshet eller sjukdom under livets olika skeden och behöver samhällets skydd och stöd.
De politiska partierna formerar nu sig inför valet och de politiska alternativen blir allt tydligare. De borgerligas taktik går ut på att framställa oppositionen som splittrad och svag och inget hållbart alternativ till den borgerliga regeringen. Så kom Mona Sahlin med beskedet, visserligen efter några extra turer, att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inlett ett samarbete och kommer efter en valseger att bilda en gemensam regering.
Borgerligheten, med Moderaterna i spetsen, hävdade att det samarbetet inte var mycket värt, vänsterpartierna var alltför splittrade i en rad frågor. Den borgerliga regeringen presenterade sin vårproposition och mot detta redovisade de tre oppositionspartierna sina motförslag i sin gemensamma motion om den ekonomiska politiken. Den hade naturligtvis en helt annan inriktning på viktiga politiska områden och var därtill fullt finansierad. Det skapade oro i det borgerliga lägret, ministrar rusade ut och gjorde mer eller mindre balanserande uttalanden kring förslagen, de talade om skatteschocker och annan olycka som skulle drabba svenska folket om oppositionspartiernas förslag skulle gälla.
Skillnaden mellan blocken blev tydliga. Socialdemokraterna tillsammans med de två samarbetspartierna, har gjort ett bra jobb och på område efter område redovisar de hållbara och genomtänkta förslag som blir regeringspolitik efter valet i höst. Det blir nu en viktig uppgift för Socialdemokraterna och de övriga på vänsterkanten att informera och klargöra för svenska folket och väljarna om var skiljelinjerna går mellan borgerligheten och oppositionspartierna i en rad viktiga frågor.
Men som tidigare sagts, egentligen är det en fråga om vilket samhälle vi vill ha? Vi socialdemokrater vill ha ett samhälle som är mycket mer solidariskt än dagens, ett samhälle som ger trygghet så den enskilde individen kan stå friare. Redan för över 80 år sedan talade Per Albin Hanson om detta, om folkhemmet det goda medborgarhemmet, där rättvisa och solidaritet skulle råda och där den enskildes rätt och värdighet skulle respekteras. I vår alltmer globaliserade värld är detta minst lika aktuellt i dag.
Vi vill inte ha ett konkurrenssamhälle som skapar klyftor och orättvisor. Vi vill inte ha ett nyliberalt samhälle liknande Thatchers England eller Bushs USA. Erfarenheten visar att detta inte är någon bra samhällsform. Däremot den typ av välfärdssamhälle som utvecklats i Norden och framförallt i Sverige, är bättre, mera av gemenskap och mera av en rättvis fördelning av de gemensamma resurserna.
Det samhället är mer konkurrenskraftigt, mer motståndskraftigt mot kriser i omvärlden. Det är också förklaringen till att vi här i landet klarar den senaste finanskrisen relativt bättre än många andra länder och mindre beroende på den politik som den Reinfeldtska regeringen för.